HUBERTUS hɯbær4tus l. hu-, m.
Etymologi
[av mlat. Hubertus; jfr t. Hubert(us), fr. Hubert]
namn på ett franskt helgon († omkr. 727), i katolska länder betraktat ss. jägarnas skyddspatron.
Ssg: HUBERTUS-JAKT. i sht jäg. nöjesjakt till häst (i sht parforsjakt) hållen omkr. den 3 nov. (enl. traditionen Hubertus' dödsdag). SvD(A) 1917, nr 302 B, s. 3.
SAOB
