HYBRIDITET hyb1ridite4t l. hy1b-, l. hybrid1- l. hybri1d-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-té 1833. -tet 1826 osv.)
Etymologi
[jfr t. hybridität, eng. hybridity; av fr. hybridité, bildat till hybride (se HYBRID, adj.)]
i sht biol. egenskapen l. förhållandet att vara hybrid; vanl. konkret: hybrid, bastard, hybrid form; äv. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 138. En hybriditet mellan monarki och republik. 2NF 18: 895(1913).
