[av gr. ὕβρις, om ngt som överskrider det normala l. passande, övermod. — Jfr HYBRID, sbst.]
(i vitter l. högre stil) övermod, förhävelse (på grund av framgång l. lycka). Söderblom ÖversRelH 41(1912). Att de ej skulle förfalla till den hybris, det övermod, som gudarne straffa. Grimberg VärldH 2: 363(1927).
