(i fackspr., i sht filos. o. teol.) förhållandet att vara immanent. Atterbom i Phosph. 1813, s. 363. Själens absoluta immanens i den kroppsliga organismen. Trana Psych. 2: 96(1847). Menniskoslägtets utveckling beror .. af Guds immanens (oskiljaktiga innevaro) i verlden. VRydberg(1858) hos Nilsson SvRom. 481. Aulén AllmTron 130 (1923).
Ssg: IMMANENS-FILOSOFI(EN). filos. namn på en riktning inom den nyare tyska filosofien som utgår ifrån att allt varande är innehåll i ett medvetande o. således immanent i ett medvetande. 2NF 24: 1225(1916). NoK 39: 99(1925).
