INÖVER inø4ver, i bet. I äv. 4~10 (innö´v'r Dalin), prep. o. adv.
I. prep.
1) (numera knappast br.) in på andra sidan om (ngt); förr äv.: inne på andra sidan om (ngt). Dhen unge Torstenson .. blefv fången inöfver fiendens bröstvärn hos Brandhburgarne. Carl XII Bref 152 (1715). Plöja inöfver ägoskilnaden. Ahlman (1872).
2) för att beteckna rörelse l. riktning hän över l. längs l. utmed (viss terräng l. trakt l. lokalitet osv. som tänkes ss. längre in belägen); äv. efterställt. Hela (fjärden) Stönnesbund inöver gick det i flygande fläng. Molin FrÅdal 225 (c. 1895). Det blev en skarp jakt inöver skärgårdshavet. Lagerlöf Holg. 2: 222 (1907). Högberg Utböl. 2: 234 (1912).
II. adv.; i fråga om rörelse l. riktning: bort l. över (till ngt som tänkes ss. längre in beläget); äv. (föga br.) i fråga om befintlighet: på ett ställe längre in (i förh. till ett annat). KKD 5: 310 (1712). Brage .. red inöfver til Holger (en öbo) på isen. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). Här inöver funnos visst diverse grejor. Högberg Baggböl. 2: 161 (1911). Svanström Järn 11 (1930).
SAOB
