INAMMA in3~am2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (†) i uttr. inamma ngn till ngt, bildl.: ”amma upp”, fostra ngn till ngt; jfr AMMA, v. 2. Der iag upfostrat och till studier inammat är. VDAkt. 1707, nr 768.
2) (i skriftspr.) gm att åtaga sig att tjänstgöra ss. amma å barnhus skaffa in (sitt barn) dit; amma in. Modern, om hon är så qvalificerad, inammar sitt barn på Barnhuset. SD 1902, nr 273, s. 1.
