INAMOVIBEL in1amovi4bel l. 01—, l. -må- l. -mω-, adj. -ble, -bla.
Etymologi
[jfr t. inamovibel, fr. inamovible, motsv. mlat. inamovibilis, av in- (se IN-, pref.2) o. amovibilis, möjlig att bortföra, avledn. av lat. amovere, bortföra, avlägsna, av a, bort (se AV), o. movere (se MOVERA)]
(i fackspr.) om ämbetsman: som icke kan avsättas l. avlägsnas från sitt ämbete (utan laga dom); oavsättlig. (Statssekreterare) äro inamovibla. SC 1: 731 (1820). 2NF (1909).
