INALIENABEL in1aliena4bel, adj. -bla.
Etymologi
[jfr t. inalienabel, eng. inalienable; av fr. inaliénable, av in- (se IN-, pref.2) o. aliénable, avledn. av aliéner, avyttra, av lat. alienare (se ALIENERA)]
(i fackspr., i sht jur.) som man icke kan l. får avhända sig l. avyttra l. överlåta åt ngn annan; oavhändbar; oförytterlig. Boëthius Naturr. 62 (1799). Rättigheten till tanke- och samvetsfrihet är en inalienabel rättighet. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). 3NF 10: 485 (1929).
