INCITAMENT in1sitamän4t l. 01—, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. inzitament, eng. o. fr. incitement; av lat. incitamentum, vbalsbst. till incitare (se INCITERA, v.2)]
uppäggande, äggelse, retelse, stimulans (till ngt); äv. konkret(are): medel som värkar (upp)äggande l. retande osv., stimulerande l. upplivande medel, retmedel. Ett incitament til dygders eftertrachtning och vndfång. Girs Edelh. G 3 a (1627). Collin Ordl. (1847). För Sonja Kovalevsky fick .. (det av henne o. A. Ch. LefflerEdgren skrivna skådespelet) Kampen för lyckan, trots misslyckandet, betydelse som incitament till självständigt författarskap. OoB 1931, s. 609.
