INDISPONIBEL in1dispωni4bel l. 01—, äv. -po- l. -på-, adj. -bla.
Etymologi
[jfr t. indisponibel; av fr. indisponible, av in- (se IN-, pref.2) o. disponible (se DISPONIBEL)]
(i sht i fackspr.) som man icke kan (omedelbart l. utan vidare) förfoga över, icke disponibel; oförytterlig. Andersson (1845). WoJ (1891).
