INFLUERA in1flɯe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. influieren, ä. eng. influe, fr. influer; av lat. influere, flyta in, strömma in; bet. ”påvärka” utgår från astrologernas anv. av lat. influere om det astrala fluidet, vilket från himlakropparna tänktes ”flyta ned” till jorden o. påvärka människorna o. världens gång (jfr INFLUENS 1). — Jfr INFLUENS, INFLUENSA]
1) öva inflytande (på ngn l. ngt) l. påvärka (ngn l. ngt); i pass.: röna inflytande (av ngt); i allm. bl. i fråga om påvärkan som ngn l. ngt utövar gm sin blotta tillvaro l. gm sin ställning l. auktoritet o. d. (utan att ngt aktivt ingripande därvid förekommer); stundom: gm påtryckning påvärka (ngn); ofta med saksubj.; dels intr. med bestämning inledd av prep. på (förr enst. äv. i), dels (utom i pass. mindre br.) tr.; äv. abs.: ha inflytande, invärka, spela en roll. Swedberg Schibb. 278 (1716). SvMerc. IV. 1: 391 (1758; med prep. i). Sparsamhet föder måttelighet, måtteligheten influerar på tänckesätt. Höpken 2: 690 (1774). Kansliet (har) .. influerat på Utskottets handlingssätt. Liljecrona RiksdKul. 144 (1840). Därvid influerar det ej, om (osv.). Cederschiöld Skriftspr. 149 (1897). I själfva början af dikten är han (dvs. Chaucer) influerad af Ciceros Somnium Scipionis. Björkman Chaucer 78 (1906). Den grekiskt influerade Aurelianus Reomensis. Jeanson (o. Rabe) 1: 29 (1927). Den allmänna depressionen har givetvis .. influerat på turisttrafiken. SvD(A) 1932, nr 112, s. 9. — särsk. [närmast efter fr. influent] (†) i p. pr. ss. adj., om person: inflytelserik. En Biskop, en influerande man. ASchönberg (1766) i 2Saml. 1: 79. Geijer I. 8: 265 (1838).
2) (tillf.) fys. utöva influens (se d. o. 3 a). Moll Fys. 3: 5 (1899).
