SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1933  

INKVISITOR in1kvisi3tor2, äv. iŋ1-, i bet. 1 m., i bet. 2 m. l. r.; best. -n (Dahlbom osv.), ngn gg -en -kvisitω4ren l. 01040; pl. -er -kvisitω4rer l. 01040.

Etymologi

[jfr d. inkvisitor, t. o. eng. inquisitor; av lat. inquisitor, vbalsbst. till inquirere (se INKVIRERA)]

1) medlem l. ledare av inkvisitionsdomstol; stundom bildl.: sträng domare l. rannsakare. Schroderus Os. III. 1: 237 (1635). Schück (1854). SvH 3: 76 (1903). Han uppträder ju som en riktig inkvisitor. Hallström Halbe Io 335 (1918). — jfr RELIGIONS-, STOR-INKVISITOR.

2) zool. skalbaggen Rhagium inquisitor Lin., allmän trädlöpare. Fischerström Mäl. 206 (1785). Dahlbom Insekt. 91 (1837).

SAOB

Alfabetisk lista

  inkvarterande
  inkvartering subst.
  inkvarterning
  inkvirera verb
  inkvisition subst.
  inkvisitor subst.
  inkvisitorisk adj.
  inkvisitoriskt
  in (in-kyffad...)
  inköp subst.
  inköpa verb

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content