publicerad: 1933
INTYGA in3~ty2ga, v. -ade. vbalsbst. -AN (numera knappast br., ConsAcAboP 5: 26 (1680), SvD(A) 1919, nr 77 A, s. 9, Östergren (1929; angivet ss. sällsynt form)), -ANDE (numera bl. tillf., PH 5: 3192 (1752), SPF 1858, s. 204), -ELSE (†, Björner Hrolf Föret. 3 (1737), Lagerbring 1Hist. 1: 390 (1769)); jfr INTYG.
Etymologi
[av mnt. intugen, av in (se IN) o. tugen, vittna (se TYGA, vittna); jfr äv. t. einzeugen]
1) (†) förebringa bevisning för (ngt), (gm vittnesmål l. förklaringar av andra) bestyrka (ngt); äv.: förebringa (bevis l. indicier mot ngn); äv. med såväl indirekt som direkt obj.: förebringa bevisning emot (ngn) om (ngt). Många starcka argumenta äro fuller emot honom intygade, at han skall wara med diefwulska konster inlåten. ConsAcAboP 2: 314 (1661). Den suspicion, som Casper Hörlingh hafwer fattat till sina barns præceptorem Jonam Bodenium .., är bem:te studioso intet intygat och fördenskull holles af intet wärde. Därs. 3: 426 (1670). H. Lectoren vil låta med vitnen intyga sin talan (dvs. sin anklagelse). VRP 6/9 1735. Innan en hvar tydeligare legitimerat och intygat sin blodzförvandskap. VDAkt. 1760, nr 207. Intyga genom vittnen. Nordforss (1805).
2) avgiva (på kännedom om saken grundat) vittnesbörd om (ett sakförhållandes) riktighet l. sanning; vitsorda l. bekräfta l. bestyrka (att ngt förhåller sig så l. så); betyga; äv.: vid avgivande av vittnesbörd uttala sig (så l. så) l. påstå l. förklara (att osv.). Härmed intygas, att (osv.). Avskriftens likhet med originalet intyga (N. N. o. N. N.). Lind (1738). Sanden är ganska ymnig och öfvertäcker de mästa ställen af hafsbotnen, som sjömän kunna intyga. Biberg Linné Oec. 23 (1750). Om angående egendomens beskaffenhet (vid värdering) annorlunda intygat varder, än i sanning är, (skall) sådant .. på .. (domarens o. värderingsmännens) ansvar komma. PH 5: 3463 (1752). Hvad angår rågkaffe kan jag intyga, att det är ganska godt. Berlin Lsb. 220 (1852). Wallenberg förmälde, att mera än tjugu vittnen kunde intyga, att yttrandet blifvit fälldt. De Geer Minn. 1: 234 (1892). Estlander Schauman 98 (1925). — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. efter ngns intygan l. efter intygan från ngn (förr äv. efter ngns intygande l. intygelser), efter vad ngn intygat, förr äv.: efter vad ngn uppgivit; äv. på ngns intygan, med ngns intyg ss. stöd. Effter pigan Margetas intygan eller bevitnande. HärnösDP 1694, s. 283. Så upsöktes .. smeden Simmerlund, som, efter Inspectorens .. intygelser, var ganska väl berest. Dalin Vitt. 4: 265 (1743). Vist är, att hecuma, efter Juslenii intygande, betyder yppighet. Ihre Föret. XIII (1779). Härads-Rätterne .. (hava) ofta endast på Nämndens intygan, att lägenheten, utan fara för ödesmål, tålde klyfning, dertill lemnat sitt bifall. SPF 1851, s. 30. Efter intygan från både författare, förläggare och åhörare. SvD(A) 1919, nr 77 A, s. 9.
b) (†) ss. vbalsbst. -an o. -ande i konkretare anv.: (skriftligt l. muntligt) intyg. VDAkt. 1723, nr 457 (: intygan). Skulle .. någon förebära sig vara annorstädes til afgiftens erläggande upförd, bör sådant med intygande af Upbördsmannen å den orten bevisas. PH 5: 3192 (1752). SPF 1858, s. 204 (: intyganden, pl.).
3) (numera knappast br.) med sakligt subj.: utgöra vittnesbörd om l. bevis på (ngt), vittna om (ngt), betyga (se BETYGA, v.1 1 b). Ehuru Folkslagen ifrån Urstiftarens rätta mening sedermera afvikit; intyga doch the hos them fundne inrättningar, at the om bägges (dvs. gudstjänsts o. lags) oumgängelighet varit öfvertygade. Lag 1734, Föret. s. 1. Man förlitade sig .. på hans (dvs. P. U. Kernells) utseende, som ännu beständigt syntes intyga sundhet. Atterbom Minnest. 2: 341 (1824). Agardh ThSkr. 1: 19 (1842, 1855). — särsk. (†) med bestämning inledd av prep. om. Bælter JesuH 1: 32 (1755). Allrabäst intyga de i språket befintliga kulturorden om odlingens härkomst hos ett folk. Ahlqvist Kult. III (1871).
4) [specialanv. av 1, 2 o. 3] i p. pf. i adjektivisk anv., om sakförhållande: bestyrkt; numera vanl. i förb. med sådana bestämningar som väl l. bäst. Näppeligen torde man kunna uppvisa någon enda historiskt intygad handling af honom (dvs. G. III), som vittnar om hårdhet eller hämndlystnad. BEMalmström 2: 15 (c. 1860). Den ovisshet som de bäst intygade fakta äro underkastade. Samtiden 1874, s. 409. Händelsen förefaller underbar, men är så väl intygad, att man ej kan betvifla, att den verkligen egt rum. Cederschiöld Sverre 52 (1901).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content