IRAN ira4n, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; l. IRANER ira4ner, äv. (numera mindre br.) IRANIER ira4nier, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(iran 1929. iraner, pl. 1839 osv. iranier, pl. 1843—1909)
Etymologi
[jfr t. iranier, ävensom eng. iranian, fr. iranien; till pers. Īrān, Persien, mpers. Ērān, ariernas land; jfr avest. airyanąm, gen. pl., ariernas (jfr ARISK). Formen iran är bildad till den tidigare uppvisade pl. iraner efter mönster av AFRIKAN : AFRIKANER, AMERIKAN : AMERIKANER osv.]
individ tillhörande den huvudgren av den indoeuropeiska folk- o. språkstammen, vars huvudmassa bebor l. fordom bebodde Iran o. angränsande områden o. som bl. a. omfattar afganer, perser, belutscher, kurder, osseter m. fl.; i sht i pl. Almqvist Törnr. 1: 9(1839). Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 39. (Den forniranska religionen)har fortbildats från en indoiransk religion, som var gemensam för iraner och inder, innan de skildes åt. Söderblom ÖversRelH 32(1912).
