SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1934  

JAKUT jakɯ4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(jakut 1806 osv. yakut 1847—1904)

Etymologi

[jfr t. jakute, eng. yakut, fr. yakout, ry. jakut; möjl. av mongoliskt ursprung]

individ tillhörande ett i nordöstra Asien, huvudsakligen vid Lenas mellersta o. nedre lopp, bosatt turkiskt folk. Retzius FlOec. 417 (1806). Ymer 1918, s. 255. Jakuterna i Sibirien hopsamla efter måltiden benen av de renar eller andra djur som de förtärt och bära dem till skogen. Fatab. 1927, s. 46.

Avledn.: JAKUTISK, äv. JAKUTSK, adj. (-tisk 1918. -tsk 1912) [jfr t. jakutisch] adj. till JAKUT. Det mycket ålderdomliga jakutska språket. PopEtnolSkr. 7: 21 (1912). Ymer 1918, s. 256. —

JAKUTISKA, äv. JAKUTSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (-utisk- 1924. -utsk- 1883)

1) jakutisk kvinna.

2) jakuternas till den turkiska språkfamiljen hörande språk. NF 7: 1027 (1883). 19Årh. VIII. 2: 96 (1924).

SAOB

Alfabetisk lista

  jakta
  jaktbar
  jaktera verb
  jaktitera verb
  jaktlig
  jakut subst.
  jala subst.
  jalappa subst.
  jalbär subst.
  jalu adj.
  jalusi subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content