KAMARILLA kam1aril3a2 l. -il4a, stundom -il3ja2 l. -il4ja, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr stundom skrivet cam-)
Etymologi
[jfr t. kamarilla, eng. o. fr. camarilla; av span. camarilla, eg.: litet rum, av camara (se KAMERA). Betydelsen synes hava uppkommit kort efter Ferdinand VII:s återvändande till Spanien 1814 o. har föranledts av dennes plägsed att avgöra regeringsärenden i sitt privatgemak tillsammans med ett kotteri av hovmän o. präster]
hist. o. polit. klick l. kotteri som hos en regent l. statschef (vid sidan av de ansvariga rådgivarna) utövar ett obehörigt (skadligt l. ogynnsamt) inflytande på regeringsärendena l. landets politik över huvud; intrigerande hovparti. Liljecrona RiksdKul. 101 (1840). Hufvudmannen för kamarillan i Danmark under Konung Fredrik VI:s regering, Generallöjtnanten von Bülow, har nu ändtligen måst afträda. AB 1840, nr 4, s. 2. Tyska småhov med deras kamarillor och mätressregemente. DN(A) 1934, nr 286, s. 13. — jfr HOV-KAMARILLA.
Ssgr: KAMARILLA-INTRIG. —
-TIDNING. (förr) i sg. best., benämning på den 1830—33 utgivna officiösa tidningen ”Fäderneslandet”. H. M. Konungens Norrska resa omtalas nu å nyo, åtminstone i Fäderneslandet eller den så kallade Camarillatidningen. NArgus 1831, s. 297. —
SAOB
