[jfr t. kanister, eng. canister, fr. canistre; av lat. canistrum, flätad korg, av gr. κάναστρον, κάνιστρον, av rör flätad korg, till gr. κάννα, rör (jfr KANAL). — Jfr KNASTER o. TORNISTER]
2) (i sht i fackspr.) dosa l. liten låda av metall, bläckdosa, bläckburk; i sht om sådan för förvaring dels av te, tobak o. d., dels av ammunition, dels av olja, fernissa o. d., dels av operationslinne under o. efter steriliseringen av detsamma; äv. (ny anv.) om pappkartong (för skorpor). En af de ouppslagna små canistrer te. Tersmeden Mem. 3: 153(1742). Ett par kanistrar Havanna. Därs. 1: 206(c. 1780). Karduserna förvaras i kanistrar eller zinkkoger. UFlott. 3: Bih. s. 88 (1906). De många kanistrar och burkar, vari småbrödet förvarades. Wærn-Bugge Bruksb. 144(1925). Söderström LäkKvacksalv. 145(1926). Kjellin(1927). — jfr ALUMINIUM-, BLY-, BLÄCK-, KRUT-, PERGAMENT-, TENN-KANISTERm. fl.
