SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLATTERI, n.
Etymologi
[efter nt. klatterie, trasa, obetydlighet, motsv. ostfris. klatterē, skräp, lappri, obetydlighet; sannol. till mnt. klatte (se KLATER, sbst.1)]
(†) onyttigt arbete l. förehavande; äv. konkretare: strunt, struntsak, skräp. Om wij .. låte brennewijn, ööl, .. sömpn, lätie och annat fickfack och klatterij hindra oss ifrå Kyrckion. LLaurentii Nyåhrspr. F 1 b (1618). Allahanda klatterij, snörer, border, knytningar, skijr och kammerduk. ALaurentii Ciegler 364 (1620). Dähnert (1784).
Spoiler title
Spoiler content