publicerad: 1936
KLITSCH KLATSCH klit4ʃ klat4ʃ, interj.
Ordformer
(klitch klatch 1913. klitsch klatsch 1850 osv.)
Etymologi
utrop återgivande det ljud som uppkommer, då ngt smetigt l. vått hastigt slår emot ngt (hårdt) underlag; äv. i substantivisk anv. Rydqvist SSL 1: 145 (1850). Öfverallt rökas cigaretter och tuggas betel. Klitch, klatch, låter det oupphörligt mot cementläggningen. Wilhelm SolLys. 88 (1913).
Spoiler title
Spoiler content