SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLITT klit4, r.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet användes oftast i pl.; jfr DYN.
Etymologi
[av d. klit, pl. klitter, dyn; etymol. identiskt med KLINT, sbst.1, o. KLÄTT]
(mindre br. utom i fråga om danska förh.) kulle av flygsand, dyn. Holmström Geol. 21 (1877; i fråga om d. förh.). De från hafvet uppkastade sandmassorna hafva .. utanför Laholm samlat sig till klitter. Torpson Norden 37 (1887). Quiding FFanny 21 (1904). SDS 1935, nr 298, s. 14. — jfr SAND-KLITT(ER).
Ssgr: A: KLITT-SAND. TLandtm. 1900, s. 928.
B: KLITTER-BÄLTE. [jfr d. klitbælte] jfr BÄLTE 2. (Sjön Filsø på Jylland) skiljes (från Nordsjön) genom ett 3 km. bredt klitterbälte. 2NF 8: 256 (1907).
Spoiler title
Spoiler content