SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNÄVRING knä3vriŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. (gm substitution uppkommen) sidoform till KNÄVLING]
sjöt. kort träpinne fäst i sin midt vid en sladd som därigm kan fastknäppas i ett tågöga; äv.: kort lina med ett öga i ena ändan o. en träpinne l. knop i andra ändan. Roswall Skeppsm. 1: 43 (1803). Ekbohrn NautOrdb. (1840). VFl. 1929, s. 85.
Spoiler title
Spoiler content