(vard., föga br.) om fågel (i sht and o. kornknarr): frambringa ett knarrande läte, knarra. Strindberg SvÖ 2: 45(1883). Änder, som hållit sig gömda i vassen, flyga knarpande upp och skrämma gäddorna. Därs. 244. Kornknarren började knarpa i åkern. Bergman MVBar. 53(1926).
