KNYCKELKALK knyk3el~kal2k, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[med avs. på förra ssgsleden jfr sv. dial. (Finl.) knyckel, knöl, upphöjning m. m., isl. knykill, liten knuta l. upphöjning, besläktat med KNOKA, sbst.; senare ssgsleden är KALK, sbst.2]
(i folkligt spr. i vissa trakter) benämning på ett slags ojämnt skiktad, knölig kalksten. Rydbeck LdDomkByggnH 274 (1915).
