publicerad: 1936
KOBBE kob3e2 l. (bl. ngn gg i bet. 1, 2) KOBB kob4, i bet. 1—3 r. l. m., i bet. 4 m. l. r.; best. -en; pl. -ar; äv. (numera bl. ngn gg i bet. 1) KOBBA kob3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kobb 1899—1933. kobba 1685 (i bet. 3)—1914 (i bet. 1) kobbe 1887 osv. kobbar, pl. 1759 osv. kobbor, pl. 1914 (i bet. 1))
Etymologi
[jfr sv. dial. kobb (i bet. 1, 2, 3), kobbe (i bet. 1, 2, 3), kobbo, kobbu (Finl., i bet. 1), nor. kobbe (i bet. 4), ävensom sv. dial. kubbsäl, knubbsäl (Phoca vitulina Lin.); eg. samma ord som KUBB(E)]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) flöte l. ”våle” utmärkande stillaliggande fiskredskap. Hallström Than. 232 (1900). Fatab. 1914, s. 38 (fr. Möja skärgård). — jfr SKÖT-KOBBE.
2) (i sht i vissa trakter) rundat (mindre) skär som föga höjer sig över vattenytan; äv. om (mindre) holme. De mindre holmarna eller de här (dvs. i Sthms skärgård) s. k. ”kobbarna”. BotN 1853, s. 114. (Han) var född på en kobbe i hafsbandet .. och fadren satt der som torpare. Strindberg Skärk. 70 (1888). En samling .. kobbar och skär i yttersta hafsbandet. 2NF 33: 367 (1921).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content