publicerad: 1936
KOLONIAL kol1onia4l l. kå1- l. kω1-, l. -ån- l. -ωn-, adj. o. sbst.; ss. sbst. anträffat bl. i pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr d. kolonial, adj. o. sbst., t. kolonial, adj., eng. colonial, adj. o. sbst., fr. colonial, adj., av senlat. colonialis, till lat. colonia (se KOLONI)]
I. (i sht i fackspr.) adj.: som tillhör l. härstammar från l. har avseende på kolonier, koloni-. Coloniala varor. Remmer Theat. 2: 43 (1809, 1815). Frankrikes koloniala politik i Afrika. SD 1898, nr 383, s. 3. De koloniala regeringarna. GHT 1934, nr 37, s. 5.
II. (i Finl.) sbst., i pl.: kolonialvaror. Holländska kolonialer. FinBiogrHb. 590 (1897). Wilskman Släktb. 1: 145 (1912).
Ssgr (till I): KOLONIAL-AFFÄR. kolonialvaruaffär. —
-DEPARTEMENT(ET). (förr) i sg. best., icke officiell benämning på ”kolonialärendernas departement”. NF 2: 1436 (1878). —
-HANDEL. handel med kolonialvaror; äv.: handel mellan ett land o. dess kolonier; äv. konkret: handelsbutik för kolonialvaror. Dalin (1852). —
-KRIG. i sht hist. krig om herravälde över kolonier. NF 3: 309 (1878). Svensén Världsv. 140 (1908). —
-LAND.
1) land som utgör en koloni. EkonS 1: 412 (1894). Den .. tyske tjänstemannen i Öst-Afrika .. har vistats flere år därute i koloniallandet. GHT 1896, nr 172, s. 2.
2) land som äger koloni(er); jfr -MAKT. Nederländernas egenskap af kolonialland. Svedelius Statsk. 4: 259 (1869). —
-MINISTER. (i fråga om utländska förh.) minister för kolonialärenden. SvT 1852, nr 149, s. 3. Key NKolPol. 23 (1926). —
-POLITIK. den politik som ett land följer med hänsyn till förvärvande o. förvaltning o. d. av kolonier. SC 1: 510 (1820). En energisk italiensk kolonialpolitik. SvD(A) 1935, nr 176, s. 18.
Avledn.: kolonialpolitisk, adj. —
-SOCKER. handel. från kolonier erhållet socker; särsk. om råsocker. Berzelius Kemi 4: 225 (1827). Walin Födoämn. 185 (1906). —
-SYSTEM. (i fackspr.) sammanfattningen av grundsatserna för ett lands kolonialpolitik; särsk. om monopolistisk handels- o. kolonialpolitik med syfte att i möjligaste mån utnyttja kolonierna till moderlandets fördel. Geijer I. 6: 66 (1839). Reinius Hagenbeck Sydas. 98 (1927). —
-TRUPPER, pl. —
-ULL. handel. grov ull som erhålles från Sydamerika, Australien o. södra Afrika. TT 1885, s. 6. SD(L) 1900, nr 489, s. 4. —
-VARA, r. l. f. i sht handel. nästan bl. i pl.; eg. om (rå)varor som hämtats från de europeiska ländernas kolonier i andra världsdelar; vanl. allmännare, om (i sht vegetabiliska) råvaror från tropiska l. subtropiska länder. LBÄ 44—50: 360 (1801). De vigtigaste kolonialvaror äro kaffe, socker, cacao, ris, bomull, té och kryddor. PrHb. 1: 108 (1884). SFS 1906, nr 10, s. 25.
Ssgr: kolonialvaru-affär. konkret.
-butik.
-handlare l. -handlande, m.||ig. —
-VÄLDE.
1) om sammanfattningen av ett lands kolonier. SvT 1852, nr 18, s. 4. Av Spaniens en gång så vidsträckta och rika kolonialvälde finnas numera blott några obetydliga spillror kvar. Rönnholm EkonGeogr. 188 (1907).
2) om stat som äger kolonier, kolonialmakt. Liksom Storbritannien i våra dagar, var Grekland framförallt ett kolonialvälde. Grimberg VärldH 2: 245 (1927). —
-ÄRENDE. (i fråga om utländska o. ä. sv. förh.) ärende rörande ett lands kolonier; vanl. i pl. Weste FörslSAOB (1823). särsk. (förr) i uttr. kolonialärende(r)nas departement, officiell benämning på det ämbetsvärk som 1812—1845 hade att handlägga ärenden rörande den sv. kolonien S:t Barthélemy (o. vars värksamhet därefter överflyttades till finansdepartementet); jfr -DEPARTEMENT. Hofcal. 1813, s. 44. F. d. Kolonial-Ärendenas Departement. SvNorrigKal. 1863, s. 103.
Spoiler title
Spoiler content