KOLPORTERA kol1porte4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOLPORTÖR.
Etymologi
[jfr d. kolportere, t. kolportieren; av fr. colporter, eg.: bära vid halsen; sannol. ombildat i anslutning till fr. col, hals (jfr HALS,KOLJÉ), av ffr. comporter, av ffr. com (se KON-) o. porter, bära (se DEPORTERA,IMPORTERA,PORTÖRm. fl.)]
1) gå omkring (från plats till plats) o. utbjuda varor; numera bl. med avs. på tidningar l. smärre tryckalster; förr äv. allmännare: bära, transportera (ngt). Polyfem V. 23: 4(1812). Påsar, hvari guld- och silfvermynt kolporteras af unge, välbetrodde män, ifrån och till vexlare-kontoren. Almqvist Smar. 314(1845). Annat göra kunde jag inte få än kolportera böcker och tidningar. Zilliacus Hågk. 96(1899). Östergren(1930).
2) (numera knappast br. utom i förb. KOLPORTERA UT) oeg. l. bildl.: sprida, ge spridning åt (ngt); särsk.: sprida, bära omkring (skvaller, nyheter o. d.), kolportera ut. Atterbom(1816) i 2Saml. 27: 25. Colportera sqvaller. SvLitTidn. 1817, sp. 169. Brinkman .. löper omkring hela staden .. och colporterar dessa verser. Geijer Brev 235(1828). CGEstlander(1893) i SnoilskyVänn. 2: 314.
