(i sht i fackspr.) som består l. kännetecknas av l. har avseende på kombination (se KOMBINATION, sbst.1 2); särsk. i fråga om vetenskaplig metod: som karakteriseras av l. består i ett sammanställande o. jämförande av olika företeelser o. fakta. Lindblom Log. 229(1836). (Ett) combinatoriskt och i omdömen djuptträngande snille. Atterbom PoesH 3: 145(1848). Kombinatoriska uttalslättnader, som betingas af vissa i närheten stående språkelement. Kock SpråkFörändr. 133(1896). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 303(1900). — särsk.
