KOMPATIBEL kom1pati4bel, adj. -bla.
Ordformer
(förr vanl. skrivet com-)
Etymologi
[av fr. compatible, av mlat. compatibilis, till compati (se KOMPASSION)]
(numera bl. i fackspr.) som kan förlikas l. förenas (med ngt annat), förenlig. Så vijda Eders Kongl. Maij:t kan finna dedh vara compatibelt medh rijketz säkerheet. RARP 9: 286 (1664). En desz Embete compatibel Rang. Stiernman Com. 5: 683 (1698). Täxten .. bör vara förenlig (kompatibel) med rytmen. FWulff i ForhNordFilologmøde 1892, s. 166.
Avledn.: KOMPATIBILITET, r. (i fackspr.)
