KOMPARTIMENT kom1partimän4t l. 01—, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet com-. -part- 1837—1931. -pert- 1588)
Etymologi
[jfr t. kompartiment, eng. compartment, fr. compartiment; ytterst av it. compartimento l. senlat. compartimentum, till lat. compartiri, dela, av com (se KON-) o. partiri, dela (se PARTERA)]
(i fackspr., föga br.) avdelat parti (av ngt); särsk. om vart särskilt av regelbundet avdelade stycken av en trädgårdsanläggning l. om ”fälten” i en teckning, väggutsmyckning, arkitekturdetalj o. d.; äv. om rum l. kammare l. avdelning av en byggnad, av en större hall o. d. HB 2: 218(1588). Det större kompartimentet af maskinafdelningen (på utställningen). TT 1872, s. 227. Triforieafdelningen (i Uppsala domkyrka), hvars kompartimenter skola fyllas med figurer. PT 1892, nr 32, s. 3. Den övre parterren (i trädgården) har samlats till två kvadratiska kompartiment. NGWollin i SvTrädgK 2: 42(1931; i fråga om ä. förh.).
