[jfr t. kompetieren; ytterst av lat. competere, av com (se KON-) o. petere, sträva till, fordra m. m. (jfr REPETERA,PETITION)]
(†)
1) (rättmätigt) tillkomma (ngn l. ngt), tillhöra; anstå; äv. opers. Bergv. 1: 242(1667). Hvad dät vedhkommer, att giöra lagh, stadgar, reglementer och förordningar i rijket, så veet Ridderskapet och Adelen nogsampt, att dät competerar Eders Kongl. Maij:tt såsom des rätta christelige och ordentelige öfverheet. RARP 14: 231(1682). Therföre competerar det Hr Generalen så mycket mindre at så publiqvt påstå votering. 2RARP 4: 261(1726). Sahlstedt(1769). Dalin(1871).
2) tävla l. konkurrera (med ngn, i sht i fråga om en tjänst); äv. i uttr. kompetera till (ngt), (tillsammans med andra) söka (befattning o. d.). Ingen kan competera med honom (i meriter). Rudbeck Bref 167 (1679). När han med Herr Magister Docens Heurlin competerade om Extraordinarie Adjuncturen. VDAkt. 1790, nr 438. Då staten .. kompeterar med de enskilte. Agardh BlSkr. 2: 219(1846). Tillfällen att kompetera till kyrkans höga och indrägtiga embeten. BEMalmström 8: 221(1852).
