KONTEMPLERA kon1tämple4ra l. -em-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KONTEMPLATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kontemplieren, fr. contempler; av lat. contemplari, till com (se KON-) o. templum, plats för iakttagande av järtecken, tämpel (se TÄMPEL)]
(numera knappast br.) fördjupa sig i tankar o. betraktelser, hängiva sig åt kontemplation. Andersson 65(1845). SvD(A) 1922, nr 113, s. 9.— (†) med obj.: fördjupa sig i spekulationer över (ngt). At contemplera Himmelens firmament. Sylvius Mornay 119(1674).
