publicerad: 1937
KOPPA kop3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA.
Etymologi
1) (i sht förr) sätta koppa (koppglas, kopphorn) på (ngn) för att draga blodet till ett bestämt ställe l. ut genom för ändamålet med snäppare gjorda inskärningar i huden. Torr, blodig koppning. SthmSkotteb. 1: 204 (1522: kopp[er]ske). VinkällRSthm 1557 (: Koppare). Är en alt för åldrigh (för åderlåtning), tå må han late koppa sigh. BOlavi 8 a (1578). Wretlind Läk. 8: 35 (1900). Westergren LungSj. 177 (1932).
2) (†) i utvidgad o. oeg. anv., med avs. på träd (stam, rot): göra en l. flera inskärningar l. skåror genom barken på (träd osv.); rista. Linc. (1640; under scarificatio). (Vid brandsjuka) kåppar man sina Trän. Rålamb 14: 42 (1690). Rosensten Skog. 32 (1737).
Ssgr (till 1; möjl. äv. att hänföra till KOPP, sbst.1 2, l. KOPPA, sbst.1; i sht förr): A: KOPP-GLAS. [jfr nt. koppglas] kopp- l. klockliknande redskap av glas (l. metall) varmed koppning värkställes; jfr KOPPA, sbst.1 Serenius (1741). NoK 30: 9 (1924). —
-HORN. (kopp- 1713 osv. koppe- 1664) (förr) jfr -GLAS. VDAkt. 1664, nr 55. Väring Frost. 229 (1926). —
-ISEN l. -ISERN. [jfr holl. kopijzer] (†) = -JÄRN. BtÅboH I. 13: 301 (1638). BoupptSthm 1688, s. 861 b, Bil. —
-JÄRN. (kopp- 1683 osv. koppe- 1726. koppo- 1538) (†) koppsnäppare; jfr -ISEN. VarRerV 17 (1538). Dalin (1852; med hänv. till koppsnäppare). —
-SNÄPPA, r. l. f. (föga br.) = -SNÄPPARE. Strindberg Folkung. 9 (1899). SvD(A) 1932, nr 291, s. 6 (i fråga om ä. förh.). —
B (†): KOPPE-HORN, -JÄRN, se A.
C: KOPPNINGS-APPARAT. SamlFörfArméen 5: Bil. LXIII (1864). FältutrustnSjukvReserv 1896, s. 52. —
D (†): KOPPO-JÄRN, se A.
Spoiler title
Spoiler content