KVINTETT kvintät4, r. l. m. l. f. (Envallsson 265(1802) osv.) ((†) n. Heinrich(1814, 1828)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[jfr fr. quintette, av it. quintetto, till lat. quintus, den femte (se KVINT, sbst.1)]
mus. komposition för fem instrument l. fem sångstämmor; äv. om den ensemble som utför dylikt musikstycke. Envallsson 265(1802). (Det finns) af Mozart en qvintett för klarinett och stråkqvartett. Wegelius Musikl. 2: 190(1889). I allm. tänkes vid kvintett på den instrumentala kompositionen för .. 2 violiner, 2 bratscher samt violoncell. SvUppslB(1933). — jfr PIANO-KVINTETT.
