publicerad: 1953
PIANO pia4nω, äv. -no, stundom äv. 032, sbst.1, n.; best. -ot; pl. -on (Linder Regl. 44 (1882) osv.) ((†) = (GHT 1883, nr 68 a, s. 2, Linder Regl. 105 (1886)); -os JournLTh. 1811, s. 11, UNT 1918, nr 6793, s. 8). Anm. Ordet är tidigast anträffat i det numera obr. uttr. forte och piano. VetAH 1741, s. 218.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. it. piano; förkortning av FORTEPIANO l. PIANOFORTE. — Jfr PIANINO, PIANIST, PIANOLA]
med klaviatur försett stränginstrument (pianino, flygel, taffel) där strängarna anslås med hammare o. där tonstyrkan kan regleras (med pedaler); ofta i inskränktare anv., om pianino; jfr dels HAMMAR-KLAVER, dels (med avs. på föregångare till pianot) KLAVECIN, KLAVICYMBAL, KLAVIKORD, SPINETT. Hon har nyss lärt sig spela piano. Han spelar just på pianot. Klinka, dunka, hamra på piano dagarna i ända (vard.). En sonat för violin och piano. Pianot är ostämt. Man märkte att det satt en mästare vid pianot. Han fantiserade länge vid (l. på) pianot. Geijer Brev 86 (1810). Pianot, i synnerhet om det var en taffel, hade (på 1870-talet) merendels sin plats i matsalen. Linder Tid. 31 (1924). Beg(agnat) piano el. flygel köpes kontant. LD 1948, nr 47, s. 7 (i annons). — jfr ALIKVOT-, FLYGEL-, KABINETTS-, KAMMAR-, MEZZO-, TAFFEL-, VEV-PIANO m. fl., ävensom MINIPIANO. — särsk. [jfr uttr. det spelar ingen teater] (vard., mera tillf.) i uttr. det spelar inget (icke ngt) piano, det spelar ingen roll, det har ingen betydelse. GHT 1943, nr 156, s. 7.
Ssgr: PIANO-ACKOMPANJATRIS. —
-ACKOMPANJATÖR. —
-DOCKA, r. l. f. (i sht förr) liten docka (av trä l. kork l. dyl.) som uppbäres av borst o. är avsedd att placeras ovanpå ett piano, där den förflyttar sig med dansliknande rörelser, då ngn spelar på pianot. Norman GossLek. 249 (1878). —
-DUK. (numera bl. tillf.) (prydnads)duk avsedd för (l. anbragt på) ett piano. BoupptVäxjö 1871. Strindberg Dödsd. 141 (1901). —
-ELEV. person som får undervisning i pianospelning. Hennes Pianosk. 1: Föret. 2 (c. 1870). —
-FABRIKÖR. KatalMusA 1854, s. 5. —
-FORTE, se d. o. —
-HARMONIUM. (mindre br.) Piano-harmonium, en kombination av pianino och orgel, som genom ett enkelt handgrepp kan inställas för piano- eller orgelspelning. VaruhbTulltaxa 1: 548 (1931). —
-HARPA, r. l. f. [strängarna o. hamrarna påminna något om motsv. delar av en harpa resp. ett piano] (om ä. förh.) ett slags mekaniskt musikinstrument med en handdriven vals försedd med metallstift som slogo på horisontella hammare, vilka i sin tur påvärkade strängar i det lådliknande instrumentets botten. AB 1890, nr 1, s. 1. Dædalus 1943, s. 21.
-KLAFF. uppfällbart lock över klaviaturen på ett piano. —
-KOMPOSITION. mus. musikstycke för piano. GladPianist. 1883, s. 4. —
-KONSERT. mus.
1) (större) komposition för piano o. orkester; jfr konsert 3. Bauck 1MusH 166 (1862). Mozarts pianokonsert i G-dur. Trenter LysLandn. 296 (1946).
2) konsert (se d. o. 4) varvid uteslutande l. huvudsakligen pianomusik förekommer. FinBiogrHb. 581 (1897). —
-KVARTETT. mus. kvartett för piano o. tre andra instrument (vanl. stråkinstrument). PT 1906, nr 54, s. 3. —
-KVINTETT. mus. kvintett för piano o. fyra andra instrument (vanl. stråkinstrument). PT 1895, nr 99, s. 3. —
-LITTERATUR. mus. sammanfattningen av alla pianokompositioner (i ett visst land l. från en viss tid o. d.). Bauck 1Musikl. 2: 122 (1871). —
-LOCK, n. horisontellt lock överst på ett piano; äv. om pianoklaff. Strindberg Giftas 1: 81 (1884; om pianoklaff). Hallsten o. Lilius (1896). —
-LÄRARE. lärare i pianospelning. Hennes Pianosk. 1: Föret. 2 (c. 1870). —
-MAGASIN. företag som försäljer (samt reparerar o. stämmer) pianon (o. andra musikinstrument); särsk. i firmanamn. AdrKalMalmö 1879, Ann. s. 11. Lundholms pianomagasin. SvD(A) 1932, nr 10, s. 9. —
-PEDAL, sbst.1 (sbst.2 se piano, adv. o. sbst.2 ssgr) om vardera av ett pianos pedaler. GladPianist. 1883, s. 4. —
-SATS, sbst.1 mus. sättning för piano (utgörande ackompanjemang till ett sångstycke). 2NF 17: 307 (1912). Sångernas .. pianosats bildar med melodierna en helhet, där (osv.). Därs. 37: 809 (1925). —
-SKOLA, r. l. f.
2) lärobok l. metod för undervisning i pianospelning. Bauck Köhler Pianosk. (1862; boktitel). —
-SNICKARE. arbetare som förfärdigar (vissa delar av) l. hopsätter trävärket till pianon. Cassel SocPol. 35 (1902). SvD(A) 1923, nr 327, s. 14. —
-SPEL. Bauck Köhler Pianosk. 2 (1862). —
-SPELERSKA. —
-STIL. mus. stil utmärkande för en viss kompositörs pianokompositioner; stil inom pianolitteraturen. Nilson Pedalspeln. 19 (1884). Moberg TonkHVäst. 2: 131 (1935). —
-STOL. stol (vanl. utan ryggstöd, ofta med gm vridning höj- o. sänkbar sits) att sitta på vid pianospelning. BoupptVäxjö 1866.
-STÄMMA, r. l. f. mus. för piano avsedd stämma i ett musikstycke för två l. flera instrument. Berndtson (1880). —
-TRÅD. tekn. visst slags jämnsmal o. mycket hård o. hållfast ståltråd använd bl. a. till pianosträngar. JernkA 1868, s. 87. —
Spoiler title
Spoiler content