publicerad: 1942
LÄRKTRÄD lær3k~trä2d, n.; best. -et; pl. = (se för övr. TRÄD).
Ordformer
(larke- 1798—1816. lärk- 1795 osv. lärke- 1754—1881)
Etymologi
(individ l. varietet l. art av) barrträdssläktet Larix Tourn.; särsk. om arten L. europæa DC. (L. decidua Mill.), europeiska lärkträdet. VetAH 1754, s. 185. Pinus Deodara eller Indiska Lärkträdet. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 118. Det i slutet af 1880-talet hit införda sibiriska lärkträdet. PT 1912, nr 43 A, s. 3. Japanska lärkträdet (L(arix) leptolepis). LAHT 1912, s. 310. Lärkträden på familjekyrkogården. Böök ResSv. 120 (1924).
-KOTTE l. (i bet. 2) -KOTT.
-MAL. [jfr t. lärchenminiermotte] zool. fjärilen Coleophora laricella Hübn., som förorsakar skador på lärkträdet. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 21. —
-SVAMP.
Spoiler title
Spoiler content