SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LEGIONÄR leg1iωnä4r l. le1-, l. -o- l. -å-, l. 4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. legionär; av fr. légionnaire, av lat. legionarus, avledn. av legio (se LEGION)]
motsv. LEGION 1 o. 2 a: soldat i en legion. AJourn. 1815, nr 78, s. 1 (i fråga om franska förh.). Granlund Carlé Främl. 17 (1915; i främlingslegionen). Romerska legionärer. Fatab. 1928, s. 99.
Spoiler title
Spoiler content