LEDVAGN le3d~vaŋ2n, vard. äv. le3~, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar; l. LEVANG le3~vaŋ2, äv. levaŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Platen Glascock 2: 224(1837)) osv., äv. -er (Hygiea 1855, s. 323,SvD(A) 1931,nr 83, s. 13); förr äv. LEVAGEN (leva´gen Weste), r. l. m.
Ordformer
(ledvagn i bet. I 1866 osv., i bet. II 1866 osv. ledvagnen, sg. best. 1803 (i bet. I)—1916 (i bet. I). ledvang 1920 (i bet. I)—1922 (i bet. I). levagen i bet. I 1765—1807, i bet. II 1765—1798. levagnen, sg. best. 1691 (i bet. I). levagnar, pl. 1808 (i bet. II)—1892 (i bet. II). levang i bet. I 1798—1919, i bet. II 1837 osv. levangel i bet. I 1856, i bet. II 1856. lävang 1898 (i bet. I). löjvagnar, pl. 1847 (i bet. II)—1858 (i bet. II))
Etymologi
[jfr d. levang(e), lævang, legvang, løjvang, nor. levang, løivang, løvang, t. leitwagen, leuwagen, eng. leefang(e); av nt. leiwagen, leuwagen o. holl. luiwagen, av ovisst urspr. Sannol. föreligga folketymologiska omstöpningar av skilda ord]
sjöt.
I. (numera företrädesvis i formen ledvagn) om anordningar med uppgift att styra l. fasthålla l. skydda ngt o. d.
1) båge l. i ändarna böjt rundjärn gående tvärs över däck o. tjänande ss. gejd för skot l. block. Rålamb 10: 18(1691). Kuttern .. har storsegel och fock löpande på levang. SDS 1919, nr 244, s. 6.
2) cirkelbåge av trä uppbärande o. tjänande ss. gejd för rorpinnen. Dalman 35(1765). Röding SD 55(1798).
4) vurst fäst omkring mast l. rå, i sht för hindrande av mastens l. råns skamfilning. Holmberg(1795; under sauve-raban). Röding SD 55(1798). Weste(1807). Konow(1887).
II. (numera nästan bl. i formen levang) till rengöring av däck, segel m. m. avsedd grov borste med långt skaft. Dalman 35(1765). Varuhb Tulltaxa 1: 562(1931).
SAOB
