publicerad: 1941
LIVAKTIG li3v~ak2tig, adj. -are. adv. -T.
1) [jfr motsv. anv. av t. leibhaft, leibhaftig] (†) kroppslig, naturlig, värklig o. i härur utvecklad anv.
a) om person: som har kroppslig gestalt, kroppslig; naturlig, värklig; ss. adv.: kroppsligen, personligen; i egen person; äv. (ss. bestämning till släktskapsord): köttslig, ”riktig”. Och der tu nu kunde eller wille betänkie tigh, och fanen icke lifachtigt bodde udi tigh, då borde (osv.). RA I. 4: 742 (1598). Schroderus Os. III. 2: 77 (1635). Ändoch thenne Keysarens Beläte .. war myckit stygt, så war hans lijffachtige Physiognomia och Skapnat fast styggare. Dens. Albert. 1: 62 (1638). Han wore honom kärare än sin lijffachtigh Broder. Fortunatus 17 (c. 1650).
b) om färg, avbildning o. d.: som överensstämmer med värkligheten, naturlig, värklig; om färg äv. övergående i bet.: frisk, livfull; äv. (i fråga om framställning o. d.) ss. adv.: på ett värklighetstroget sätt. (De ogudaktiga) hwilka wijse Mannen lijka som medh sijna Lijffachtighe färghor affmålar och beskriffuer vthi sitt 2 Cap. (av Vishetens bok). Grubb BClemetzdr D 2 a (1616). Neij se, huru frisk I sen ut; och hvilken lifachtig Färg I hafven. Lagerström Gir. 45 (1731). Bergklint MSam. 1: 204 (1781).
c) i uttr. livaktig rörelse, om kroppens reflexrörelser. Juslenius 186 (1745). Bergman Jordkl. 400 (1766).
2) (†) om ed = LIVLIG, adj.1 II 2 b α. Thet the gamble män .. med sin lijfachtiga och saligheetz eed wilia witna. VDAkt. 1653, nr 211.
a) om person l. djur l. ngt som uppfattas ss. personligt. (Kristus) skal ock göra wåra kroppar lijffachtuga jgen, och sigh sielffuom lijka. LPetri 1Post. d 6 b (1555). Skaparens allmänna Lag för alla lifagtiga Creatur. Fennia XVI. 3: 80 (1761). Adlerbeth FörslSAOB (1798). — särsk. teol. o. relig.
α) om Gud: levande (se LEVANDE, p. adj. 3 a). Gudh är lijffachtig, ja, sielffua lijffuet. OPetri MenSkap. 7 (c. 1540).
β) delaktig i det andliga livet l. i de saligas tillvaro o. d.; levande (se LEVANDE, p. adj. 3 b); särsk. i uttr. göra (ngn) livaktig. Anden är then som gör lijffactught, kötit är intit nyttugt. Joh. 6: 63 (NT 1526). Bælter JesuH 4: 630 (1757).
b) som har livskraft l. innehåller (ämne till) liv l. giver o. underhåller liv; särsk. om organ, vätska, blod o. d. i kroppen (betraktade ss. säte för livskraften) l. om föremål som har växtkraft (ss. rot, frö o. d.). L. Paulinus Gothus OErici 20 (1615). Lifacktige delar i degen. Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 6 (1753). Det från moderkakan kommande lifaktiga blodet. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 167 (1836). Äro blott kornen lifaktiga, så gro de nog, om de komma i jorden. Verd. 1887, s. 50 (i bild).
c) (†) värklig, äkta; påtaglig. (Vår tro) har lijfachtig känning / At Jesus Christus är i hvilko alla få / All Salighet. Vallenius Epistl. 35 (1733). Det lifaktigaste rön af vår ofullkomlighet. Bergklint Vitt. 185 (1764).
4) (†) i bildl. l. överförd anv. av 3: som framträder med kraft o. intensitet; livlig; intensiv; stark; äv.: varaktig; bestående; ofta svårt att skilja från 5; jfr LEVANDE, p. adj. 5, 7, 8. Itt lijffachtigt minne. PJAngermannus PMagni D 3 b (1605). Mycken Hellssa och Lijffachtigh wälmågan altijd tillönskandess. VDAkt. 1652, nr 135. Den uppenbarelse, i tron på hvilken endast anda och natur kunna bringas till innerlig, lifaktig enighet. Geijer I. 5: 281 (1820). — särsk. teol. o. relig. om tro l. förtröstan: levande o. stark; jfr LEVANDE, p. adj. 10 a; äv. om Guds ord l. sakramenten o. d.: livgivande, värksam. FörsprRom. 2 b (NT 1526). At han vptender ordet j hiertat och göret ther lijffachtigt. LPetri 2Post. 101 b (1555). Een sådhan lijffachtigh Troo, som öffuerwinner Werldena. Phrygius HimLif. 169 (1615). VDAkt. 1723, nr 191.
5) som kännetecknas av livlighet o. livskraft; full av liv o. energi; livfull, livlig; särsk. om företag, förening o. d.: som lever med friskt liv; om person ofta: aktiv. Sylvius Mornay 243 (1674). En livaktig människa. Schultze Ordb. 2752 (c. 1755). Jemtlands små pigga och lifaktiga mygg. Ödman VårD 2: 107 (1888). Det lifaktiga sällskapet ”Hortikulturens vänner”. GHT 1896, nr 264, s. 2. Ett synnerligen livaktigt ingenium. Laurin 1Minn. 376 (1929). — särsk. (†) om plats o. d.: som präglas av liv o. rörlighet; livfull (se d. o. 5). De ansenlige värk som af detta vattn (dvs. Motala ström) drifvas .. gjöra denne del af Staden äfven så lifagtig som important. Palmstedt Res. 7 (1778).
Avledn.: LIVAKTELIGEN l. LIVAKTELIGA, adv. (†) till 3: med liv, levande. Linc. (1640; under vitaliter). Hamb. (1700). —
LIVAKTIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1 b: egenskapen l. förhållandet att vara värklighetstrogen. (Då fru E.) Med .. särdeles lifachtighet afconterfäijat .. Sex af de senare wid Kongl. Rätten warande Herrar Præsidenter. Brenner Dikt. 2: 113 (1717). Swedenborg Res. 71 (1736).
2) (†) till 3: levande tillstånd, liv; förmåga att leva. Tu galen menniskia, thet tu sår, thet får icke liffaktugheet vtan thet bliffuer dödt. 1Kor. 15: 36 (NT 1526). VetAH 1814, s. 242. särsk. till 3 a β, om andligt liv l. om andlig pånyttfödelse o. d. Falck Und. 53 b (1558). Then nya Menniskians lijffachtigheet fölier then gambla Menniskians dödande. Muræus Arndt 1: 26 (1647).
3) (†) till 3 b: livgivande kraft. VetAH 1757, s. 2. Romm-kornen af honan släpte, äro ju lika såsom skilde ifrån den lifaktighet, som nödvändigt fordras, at emottaga. SvSaml. 3—6: 245 (1765).
4) (†) konkret: levande organism. (Fenomen sedda i mikroskop) såsom matkar, store nog, i mjölk, ost, ättika, at förtiga lifaktigheter i allehanda slags säd. Fabricius Amar. 42 (c. 1740).
5) (†) till 4: intensitet, styrka. Bergklint MSam. 1: 25 (1781). Då uppstod ångest och växte stundligen — ända till en grad af yttersta lifaktighet. Fahlcrantz 4: 222 (1865).
6) till 5: livlighet; livfullhet; vitalitet; aktivitet. EGripenhielm hos Stridsberg Åkerbr. B 3 a (1727). Man saknar sjelf vid tiltagande åren sin Ungdoms lifaktighet och styrka. Lanærus Försök 4 (1788). Den andliga livaktigheten .. på sjuttonhundratalet. Böök ResSv. 105 (1924).
Spoiler title
Spoiler content