SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUXURIÖS luk1suriø4s l. -sɯr-, äv. 01—, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(lux- 1804 osv. lyx- c. 18751912. -er- 1892. -ur- 1804 osv. -yr- c. 18751912. -ieusa, pl. 1836. -iös 1804 osv.)
Etymologi
[jfr t. luxuriös, luxuös, yppig, praktfull, fr. luxurieux, okysk, lättfärdig; av lat. luxuriosus, yppig, slösande, vällustig, avledn. av luxuria, yppighet, praktlystnad, avledn. av luxus (se LYX)]
1) (†) oanständig, slipprig. Rademine Knigge 2: 93 (1804). Gynther ConvHlex. (1846).
2) (†) bot. om växt: luxurierande (se LUXURIERA b). Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 50.
3) (mindre br.) som innebär lyx, luxuös. Pfeiffer (1837). Millionärens luxuriösa residens. TT 1893, Byggn. s. 24. Östergren (1932).
Spoiler title
Spoiler content