MALÖR malö4r l. -œ4r-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. (förr ofta med fr. stavning)
Etymologi
[liksom t. o. eng. malheur av fr. malheur, av mal, ond, dålig (jfr MALICIÖS, MALIS, MALPLACERAD, MALTRÄTERA, MALVERSATION), o. heur, lycka, av lat. augurium (se AUGURIUM)]
(i sht vard. o. i vitter stil) förarglig l. förtretlig l. otrevlig l. en smula löjlig olyckshändelse (av mindre allvarligt slag), missöde, fatalitet, otrevlig l. tråkig händelse, förtretlighet; äv. (i sht förr) abstraktare, närmande sig bet.: besvärligheter, tråkigheter, motigheter, otur o. d. Råka ut l. vara ute för, förr äv. få en malör. Det hände honom en malör i går. Dahlberg Lefn. 46 (c. 1755; uppl. 1911). Få en malöhr. Ekmanson Müller Emm. 1: 53 (1798). (Vagnarna) anlända utan all malheur (till Jakobstad). Topelius Dagb. 3: 362 (1838). Har du hört min malheur i går? / Den var sänd af hin onde. Wennerberg 2: 22 (1849, 1882). Min vän Carlsson .. råkade härom dagen ut för en liten malör. Han tappade .. sitt gamla kära fickur i golvet. SvD(A) 1934, nr 199, s. 6.
