MALVERSATION, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. malversation; av fr. malversation, vbalsbst. till malverser, försnilla, till lat. male, illa (jfr MALICIÖS, MALIS, MALPLACERAD, MALTRÄTERA, MALÖR), o. versari, förhålla sig, bete sig, till vertere, vända (jfr INVERTERA, VERTIKAL)]
(†) otrohet i förmögenhets- l. ämbetsförvaltning; underslev, försnillning. CivInstr. 394 (1720). Beskow (1833) i 3SAH XL. 2: 189. Ekbohrn (1904).
