MESMERISM mäs1meris4m, äv. mes1-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. mesmerismus, eng. mesmerism, fr. mesmérisme; till namnet på den österrikiske läkaren F. A. Mesmer († 1815), som värkade som magnetisör]
(i fråga om ä. förh.) den av Mesmer omfattade o. populariserade medicinska åskådningen om den ”animala” magnetismen (se ANIMAL 1slutet) o. dess användning inom läkekonsten. PoetK 1820, s. 35. Mesmerismen på vetenskaplig grund. Pfeiff Sinnett(1892; boktitel).
Avledn.: MESMERISTISK, adj. (i fråga om ä. förh.) som har avseende på l. är anhängare av osv. mesmerismen. Bjurman Poe 184(1916). (En) mesmeristisk underdoktor. OoB 1931, s. 58.
SAOB
