METALLO- metal1o- l. -å- l. -ω-.
Etymologi
[ssgsform till METALL; jfr gr. μέταλλον]
ss. första led i ssgr: som består av l. har avseende på l. sammanhänger med metall.
-GRAF0104, m.||ig. [jfr eng. metallograph, ä. fr. métallographe] metall. person (vetenskapsman) som sysslar med l. studerar l. idkar metallografi. TT 1900, K. s. 108. —
-GRAFI01004, r. [jfr t. metallographie, eng. metallography, fr. métallographie; av senlat. metallographia, av gr. μεταλλογραφία]
1) (i fackspr.) fysikaliskt-kemisk vetenskapsgren som behandlar metallernas o. legeringarnas struktur, framställning o. (mekaniska, fysikaliska o. kemiska) egenskaper, bestämning av deras sammansättning på kemiskt-analytisk väg l. i sht genom mikroskopering (mikrografi, metallmikroskopi), beskrivning av l. vetenskap om metallerna, metallära; äv. konkret: lärobok i metallografi; jfr metallurgi. Prosperin PVetA 1789, s. 21 (efter handl. fr. 1725). JernkA 1909, s. 187. SvD(A) 1923, nr 5, s. 5.
2) (i fackspr.) förfaringssätt l. konst att åstadkomma en tryckplatta i metall; särsk. om en metod att på preparerade metallplåtar upphöjt framställa o. avtrycka teckningar; äv. konkret, om på detta sätt utfört arbete; äv. om zinktryck. AHB 45: 54 (1870). UB 1: 625 (1873). —
-GRAFISK01040. [jfr t. metallographisch, eng. metallographic, ä. fr. métallographique] (i fackspr.) som har avseende på l. sammanhänger med metallografi (i bet. 1). Metallografiska institutet (i Sthm), institut för forskning o. undersökningar i metallografi, i sht för praktiska behov. JernkA 1902, s. 373. Ett metallografiskt laboratorium. Därs. 1909, s. 208.
