publicerad: 1944
MIDNATT mi3d~nat2, stundom mi4d~nat1 l. mid4nat (Weste synes ha känt uttal med både grav o. akut accent), förr äv. MIDJENATT l. MEDJENATT, r. l. f.; best. -en; pl. (mera tillf.) -nätter (Iduna 7: 157 (1817), VLitt. 2: 491 (1903)); förr äv. (i bet. 2 slutet) MIDDERNATT l. MIDDERNACHT, r. l. f.
Ordformer
(mednat(t) 1647—1718. medienat 1605. mid(h)natt 1526 osv. middnatt 1675—1732. middernacht 1631. middernat 1632. midienat(t) 1622—c. 1630. minat(t) 1669—1835. minnat(t) 1526 (: minnatz tijdh)—1699 (: minnattztijd). my[n]natt 1525 (: my[n]natt[es] tijdt))
Etymologi
[fsv. midhio nat, midhnat, minnat, motsv. d. midnat, eng. midnight; jfr mnt. middernacht, t. mitternacht; till fsv. miþer, mellerst (se MID-)]
1) tid(en) mitt på natten; det tidsmoment då solen i sin undre kulmination passerar en orts meridian (astr. äv. kallat sann midnatt); tiden (kring l. närmast efter) kl. 12 på natten (efter ortstid l. gemensam borgerlig tid); ofta i adverbiella tidsbestämningar; numera företrädesvis i sg. obest. Klockan 12 midnatt. Det var strax före, efter midnatt. Sitta uppe till långt över midnatt. Det led emot midnatt. Han kom icke hem förrän vid midnatt. Apg. 20: 7 (NT 1526). Minnathen emellan dhen 19 och 20 (nov.) hwar eldhen löös uppå Norrmalm i Barenhus-Grennen. Carl XI AlmAnt. 173 (1689). (Epifaniefestens) höjdpunkt inföll vid midnatt. Nilsson FestdVard. 161 (1925). — särsk. (i poesi l. vitter stil) bildl. Snart själens midnatt för dess morgon flyr, / Och hjertats vinter lemnar rum åt våren. Stagnelius (SVS) 2: 383 (1821). Det var då (dvs. omkr. 1850) midnatt för den Finska sakens vänner, men morgonen var icke långt borta. ASScF 12: Minnestal 3: 12 (1882).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (†) eg.: solens position mitt på natten; norr; land i norr, norden; jfr MIDDAG 3. The (fönster) som äro emot Midnatthen. L. Paulinus Gothus Pest. 68 a (1623). Düben Lappl. 250 (1873). — särsk. [efter ä. t. der löwe aus (von) mitternacht] i uttr. lejon(et) av l. från midnatten l. middernatt, lejon från norden (vanl. identifierat med Gustav II Adolf), vilket enl. en profetia av Paracelsus skall angripa o. besegra örnen (den tysk-romerske kejsaren); jfr LEJON 1 a γ. Wivallius Dikt. 77 (1631). Kempe Graanen 119 (1675).
Ssgr (i allm. till 1; i flertalet fall företrädesvis i poesi l. vitter stil, med särsk. tanke på kuslighet l. högtidlighet l. ovanlighet o. d.): A (†): MIDNATT-SLAG, -STUND, -TID, se C.
B (†): MIDNATTES-TID, se C.
C: MIDNATTS-DAGG. Lindschöld Gen. B 1 b (1669). (När) himlens ögon gråta / med midnattsdaggen alla grafvar våta. Tegnér (WB) 7: 23 (1834). —
-GLANS. (När) tindrande stjernor, i midnattsglans, / Befolka den sörjande pol. Stagnelius (SVS) 4: 378 (c. 1815). —
-GUDSTJÄNST~20 l. ~02. kyrkl. jfr -mässa. Församlingen i Jerusalem .. (avhöll i Betlehem) en midnattsgudstjänst i den grotta, i vilken enligt traditionen Kristus var född. Nilsson FestdVard. 161 (1925). —
(2) -GÅNG; pl. -ar. [efter t. mitternachtsgang] (†) bärgv. bärgartsgång som stryker från norr (nordöst) till söder (sydväst); jfr middags-gång. Hiärne Berghl. 435 (1687). Rinman 1: 125 (1788). —
-HÄR, r. l. m. bildl., om stjärnorna (stjärnehären) vid midnatt l. nattetid. Den klara midnattshären. Stagnelius (SVS) 2: 294 (1821). —
-KLOCKA, r. l. f. om tornur o. d. då det slår 12 på natten. Lidner (SVS) 3: 130 (1788). Det är midnattsklockans toner, .. det är andestunden! Wirsén NDikt. 271 (1880). —
-LAMPA. om lampa som brinner ännu vid midnatt (o. senare), särsk. till tjänst för ngn som träget arbetar med ngt; ”flitens lampa”. 1SAH 2: 308 (1788, 1802). Hvad höll henne så vaken, enslig vid sin midnattslampa? Afzelius Sag. 6: 148 (1851). —
-MÄSSA, r. l. f. kyrkl. mässa vid midnatt; i sht i fråga om katolska förh. Björnståhl Resa 1: 540 (1772). Framåt midnatt åkte vi ner till Madeleinekyrkan (i Paris) och hörde midnattsmässan. Lundberg-Nyblom Fyrisån 227 (1931). —
-MÖRK. jfr -mörker. Månen på ängarna skiner, / men skogen är midnattsmörk. Fröding Guit. 124 (1891). —
-MÖRKER. vid midnatt rådande mörker; äv. oeg. l. bildl.: djupt mörker (i eg. l. bildl. bem.). En verld, i midnattsmörker sänkt. Wallin Vitt. 2: 13 (1804; bildl.). Äfven förstår jag att fram i midnattsmörkret mig smyga / Och att förstulet och tyst öppna den reglade dörr. Petersson Tib. 24 (1860). —
-SLAG, n. (-natt- 1894. -natts- 1852 osv.) vart särskilt av de slag ett ur (särsk. ett tornur) slår kl. 12 midnatt; äv. om det sista av dessa slag l. om sammanfattningen av de tolv slagen. Holmberg Nordb. 291 (1852). Nu förtona midnattslagen. Jensen BöhmDiktn. 70 (1894). —
-SOL. om (skenet från) solen, då den befinner sig över horisonten vid sin undre kulmination. Midnats Solens rätta och synlige Rum uti Norrlanden. Bilberg (1695; boktitel). Midnattssolens land. NNisse 1892, nr 13, s. 1. —
-STORM. Thorild (SVS) 1: 41 (1781). I midnatsstormens tjut och vrål / Han hörde andars tungomål. Arnell Scott Sjöfr. 82 (1829). —
-STUND. (-natt- 1887. -natts- 1792 osv.) jfr -tid, -timme. Lidner (SVS) 3: 270 (1792). Lundin NSthm 85 (1887). —
-SVART. jfr -mörk. PoetK 1818, 1: 29. Gränden låg med ens så midnattssvart, att (osv.). Heidenstam Vallf. 87 (1888). —
-SVÄRTA, r. l. f. (†) midnattsmörker. Af forna dar och njutningar och öden / Bor ingen bild i grafvens midnatts-svärta? Stagnelius (SVS) 2: 432 (1821). —
-TID. (-natt- 1658. -nattes- 1525 (: my[n]natt[es])—1538. -natts- 1526 osv.) [fsv. midhionats tidh, midhnatta tidh, midhnats tidh] tiden vid midnatt; särsk. i uttr. vid (i sht förr äv. om) midnattstid(en). OPetri Tb. 50 (1525; uppl. 1929). Wedh minnatz tijdh, tycktes skepmennena ath them syntes itt land. Apg. 27: 27 (NT 1526). Denna stjärna, ljus och blid, / Som går upp i midnattstid. Ps. 1937, 518: 3. —
-TIMME, äv. -TIMMA. [fsv. midhnats time, midnattstid] timme vid midnatt; särsk. om den timme som börjar kl. 12 midnatt. Lidner (SVS) 2: 355 (1784). Alla sofva i enslig gård / djupt under midnattstimma. Rydberg Dikt. 1: 139 (1882). —
-VIND, r. l. m. jfr -storm. Ossian 1: 13 (1794). När midnattsvinden öfver heden susar. Atterbom SDikt. 2: 289 (1816, 1838).
Avledn. (till 1): MIDNATTLIG, adj. [jfr d. midnatlig, ä. t. mittnächtlich, t. mitternächtlich] (numera föga br.) som försiggår l. förekommer l. är värksam vid midnatt o. d., midnatts-. Han lyssnade blott på de midnattliga foglarnes qvalfulla skrän. SP 1809, nr 8, s. 1. Fornv. 1923, s. 40.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content