[jfr t. militieren; av fr. militer, strida, av lat. militare, göra krigstjänst, till miles, soldat]
(†)
1) föra krig; strida; kämpa; äv. oeg. (jfr KÄMPA 2); äv. i p. pr. i adjektivisk anv. H. M:tt håller myket aff Giöstaff Horn .. efther han allene under H. M:tt hafver lärt militera. HT 1920, s. 107(1625). Anförare äre .. (prästerna), effter dhem skole Åhörarna, vnder hwilka dhe Militera, wandra. Fernander Theatr. 96(1695). De militerande anarkisterna, som predika handlingens propaganda. SDS 1901, nr 74, s. 2.
2) [jfr fr. militer pour, bildl.: strida för, tala för] bildl., om sak (t. ex. skäl, yttrande o. d.); i uttr. militera för ngn l. ngt, tala (till förmån) för ngn l. ngt. De skäl som militera för .. (Göteborgs) Seglationsfrihet. HSH 6: 91(1658). BtÅboH I. 5: 25(1678). Det de anfört emot Gref Cronhielm, .. det militerar för min sats. 2RARP 3: 34(1723). jfr: Pro parte affirmativa (dvs. för det positiva förslaget) militeradhe desse (skäl). RP 4: 12(1634).
