MYTOLOGI -logi4 l. -lå- l. -lω-, stundom äv. -ji4, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er. Anm. Ordet anträffas tidigast i lat. form. Sigfridi b 1 b(1619: I Mythologia).
Ordformer
(förr äv. myth-)
Etymologi
[jfr t. mythologie, eng. mythology, fr. mythologie; av senlat. mythologia, av gr. μυϑολογία, av μῦϑος (se MYT) o. -LOGI]
1) (†) gåtfull berättelse l. liknelse. Lijknälser och fördålda gåter som kallas Mythologier. Rudbeck Atl. 1: 3(1679). Dhe gambla som warit wana at beskrifwa sina Historier mest genom Scalder och Mythologier eller fördolda Gåtor. RelCur. 48(1682).
2) sammanfattande, om ett icke kristet folks l. en viss tids myter o. därmed förknippade religiösa föreställningar, gudalära; äv. om skrift som redogör för ett folks gudalära o. d. Den antika, germanska, nordiska mytologien. Den hedniska mythologien eller fabelaktiga läran om de hedniska afgudar. Rydén Pontoppidan 315(1766). Broocman TyUnd. 2: 92(1808; om skrift). Nilsson FestdVard. 17(1925). särsk. oeg., om framställning av viss lära l. åskådning vilken är på sådant sätt konkretiserad att den får en viss likhet med en mytologi. Den materialistiska eller monistiska tron .. gör .. (vetenskapens) hypoteser till en ny konstig mytologi. Söderblom StundVäxl. 1: 107(1909). (Adolf Hitler) förstod att skapa en tillräckligt värvande och yppig mytologi att vinna de stora, nödlidande massorna. DN(A) 1934, nr 83, s. 6.
Avledn.: MYTOLOGISERA, v., -ing. [jfr t. mythologisieren] (i fackspr.) till 2: giva (ngt) en mytologisk prägel l. ett mytologiskt innehåll; använda mytologi (vid framställningen av ngt); förr äv. refl.: gestalta sig ss. mytologi. Carl Eldh .. skämtar artigt öfver sitt myckna och otjenliga mythologicerande i verser. Celsius PVetA 1768, s. 38. Hvarje Gudalära, så snart den mythologiserat sig, (är) icke annat .. än .. en Symbolik. SvLitTidn. 1819, sp. 19. 2NF 32: 357(1921). —
