publicerad: 1948
NÄRMARE nær3mare2 l. (i sht i vitter stil o. bygdemålsfärgat i vissa trakter) NÄRMRE nær4mre, adv. o. adj. komp.; o. NÄRMAST nær3mas2t l. (i sht i vitter stil o. bygdemålsfärgat i vissa trakter) NÄRMST nær4mst, adv. o. adj. superl.
Ordformer
(komp.: nämare (ne-) 1526—c. 1750. nämbre (ne-) 1553—1730. nämer (ne-) 1534—c. 1580. nämere (ne-) 1579—1604. nämmar 1674. nämmare (ne-) 1526—1703. nämmer (ne-) 1528—1694. nämmere (ne-) 1544—1577 (: nä[m]mere). nämre (ne-) 1622—1781. närmar c. 1695—1714. närmare 1541 osv. närmeer c. 1540—1614. närmer (ne-, -är) 1525—1776. nermera c. 1585. närmere (ne-, nhä-, -erre) 1525 (: nerme[re]) —1634. närmre 1762 osv. — superl.: nämast (-th) 1523—1780. nämbst (ne-) 1593—1712. nämerst 1581. nämest (ne-, -th) 1529—1597. nämisth 1554. nämmast (ne-) 1531—1681. nämmerst (ne-) 1578—1609. nämmest (ne-, -ästh) 1526—1659. nämpst (ne-) 1563—1645. nämst (ne-, -th) 1527—1748. närmarst c. 1640. närmast (ne-) 1561 osv. närmerst (-ärst) 1583—1640. närmest (-äst) 1547—1765. nermist 1524. närmst (-hr-) 1648 osv.)
Etymologi
[fsv. nämber, nämst, adv., nämbre, nämster, adj.; jfr dan. o. nor. nærmere, nærmest, isl. nǽrmeirr; av NÄR, adv.2 o. adj., o. MER resp. MEST; senare ombildat efter mönster av komp. på -are, -re resp. superl. på -ast, -st]
adv. o. adj. ersättande o. till bet. motsv. en komparativ resp. superlativ av NÄR, adv.2 o. adj., o. NÄRA, adv. o. adj., o. med en anv. som väsentligen motsvarar anv. av dessa ord; i adverbiell o. predikativ anv. ofta styrande ett (efterställt, i vitter stil stundom framförställt) ord l. uttr. l. (i sht förr) försett med ett till funktionen motsv. prep.-uttr.
1) motsv. NÄR, adv.2 o. adj. 1, NÄRA, adv. o. adj. 1, betecknande ngts belägenhet (l. ngts lokalisering l. förflyttning till en plats som är belägen) på kortare resp. kortaste avstånd från en viss plats l. ett visst föremål o. d.; i fråga om jämförelse mellan personer l. föremål som befinna sig på olika avstånd från ngt ofta med tanke delvis på den inbördes ordningen mellan personerna osv. i förh. till detta o. utan bestämd avgränsning från 9 a.
a) i adverbiell o. predikativ anv. Hon flyttade korgen närmare sig. Den av pojkarna som satt närmast katedern fick alltid de flesta frågorna. Han bor i huset närmast intill. Förutom släkten hade endast några av de närmast boende grannarna inbjudits till bröllopet. G1R 1: 101 (1523). The fögderij, som ligge nämest bergzlagen. Därs. 25: 15 (1555). Allthenstundh thett är enn långh wägh emillen Callmare och för:de städher, så kann man och fuller bekomme timber nemmere. PrivSvStäd. 3: 76 (1566). Räfven .. smyger alt närmer och närmer fåraskåcken. Landsm. XI. 1: 122 (1756). Närmare och närmare ljöd yxan. Hallström Than. 59 (1900). Då .. (Jesus) nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den. Luk. 19: 41 (Bib. 1917). Ännu måste de trycka sig litet närmare intill varandra, när de påminde sig barndomens häxor och missdådare. Stiernstedt Liw. 302 (1925). — särsk.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Iu nemere Room Iu nemere heluetit. SvOrds. B 3 b (1604). Iu nämare Rom iu werre Christen. Därs. Jw närmare Kyrkian, jw seenare dher. Grubb 407 (1665). Närmast elden blir först bränd. SvOrdspråksb. 71 (1865). När man tror sig målet närmast, så är man det ofta fjermast. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) (†) i förb. med vissa prep., t. ex. närmare till l. vid l. emot ngt, närmare ngt, l. i sådana uttr. som närmare l. närmast in, ut, upp, ned o. d., längre resp. längst in, ut osv. Gack noghot nemmare in til Christum, ath beskodha hans kärligha hierta. OPetri MenFall L 2 a (1526); jfr 4. Att vårt folk hade sigh retererad nermare under Marienburk. OxBr. 6: 7 (1626). Vij skulle .. besättia .. the huus och slott, som vij innehadhe närmarst emot the fiendtlige ortter. HH 20: 361 (c. 1640). (Verserna anordnas) så at the längre slags Verser dragas närmare vth til brädden, och the stäckre skiutas längre in. Arvidi 204 (1651). Närmare nid. Eneman Resa 2: 51 (1712). Ej må någor närmare til grannans tomt bygga, än at han til stöde eller stolparum en och en half aln å sin tomt lemnar. BB 2: 1 (Lag 1734). Nær himlaliuset sig åt norden nærmast skutit. Wallenberg (SVS) 1: 8 (c. 1765). När ej hjelper att befalla, / .. Tränga de sig närmre till mig. Wennerberg 1: 21 (1881).
γ) i uttr. ngn har l. det (förr äv. där) är närmare (till ngt), ngn har resp. det är kortare väg (till ngt). Svart G1 153 (1561). Spannierne och Portugiserne haff(v)a närmare til Pierment än til SPabrunnen. CollMedP 7/9 1683. Där är nemre wägh för foder af Kungsängien att införa, ok nemmare til watn för hästarna (om man använder kungsstallet). Rudbeck Bref 313 (1687). Böttiger 2: 273 (1857; i bild).
ε) sjöt. motsv. NÄRA, adv. o. adj. 1 b β, i uttr. ligga l. komma närmare vinden. Siwertz Vatt. 150 (1925).
b) i attributiv anv.: som är belägen l. befinner sig (l. är lokaliserad till en plats som ligger) på kortare resp. kortaste avstånd från ngt (särsk. den plats där man befinner sig); äv. i utvidgad anv., om belägenhet, grannskap, avstånd o. d. (Därest studenter l. djäknar tigga pängar utan tillåtelse av biskop l. lärare) taghes collecta ifrå them och skiftes ibland fattighe diechnar vthi nermesta scholestughu. Rudbeckius Kyrkiost. 47 (c. 1635). De nordiska folken hade så mycken hedendom i sina närmaste omgifningar, att (osv.). Odhner Lb. 44 (1869). När vi kommo på närmare håll, så att ansiktet syntes. Wulff Petrarcab. 49 (1905). — särsk.
α) (mera tillf.) i uttr. närmare l. närmaste östern, = NÄRA, adv. o. adj. 1 c β. Larson Mong. 224 (1929). Essén AsPort. 8 (1931).
β) om person: som (tillfälligt) befinner sig l. (stadigvarande) bor på en plats som ligger närmare ngt osv.; numera företrädesvis om granne: som bor närmare osv. ngn. Baazius Upp. 85 a (1629). Den simple soldaten värjer sig sjelf i slaget och nedslår sin närmaste motståndare. Tegnér (WB) 3: 146 (1817); jfr 9 a β. (Adolf Fredrik) förde .. (den sjuke) fram till närmaste läkare. Ekelund 1FädH II. 2: 99 (1831). (Den fattige mannen vars hus brann) frågade .., huru det stod till med hans närmaste grannes hus. LbFolksk. 4 (1868). Närmsta grannkvinnan. Wägner Vind. 31 (1947).
γ) om väg: genare resp. genaste; äv. i bild; jfr a δ. HSH 7: 124 (1637; i bild). Guarnizon skall taga närmesta vägen til Riga. Nordberg C12 1: 95 (1740). Trenter LysLandn. 190 (1946).
δ) övergående i bet.: första bästa (som man möter l. kommer till l. påträffar). Förnäm kom Folen nu tilbaka / Från Parken där han nyss gick ut, / At gnäggande hvar häst bejaka / Sitt ödes lyckliga beslut. / Ack, sade han til närmsta Hästen (osv.). Bellman Gell. 18 (1793). Vid närmsta vägkrök kröp jag in i en buske bakom gärsgården. Nilsson BombiNick 170 (1946).
c) i substantivisk anv. De främsta (i bondehären) höggo med svärd, de närmsta stucko med spjut, och de bortersta sköto i töcknet med sina bågar. Heidenstam Svensk. 1: 107 (1908).
2) (närmer, adj. komp. oböjl.) [jfr motsv. anv. av d. nærmer, eng. near] (†) i komp., om sida av häst: vänster; anträffat bl. i attributiv anv. Konungen haffuer fallit aff hesten på närmer sidhan. HSH 22: 174 (1650).
3) motsv. NÄR, adv.2 o. adj. 5, NÄRA, adv. o. adj. 2, för att beteckna att ngt ligger på kortare resp. kortaste tidsavstånd från ngt; stundom med tanke delvis på ordningen mellan olika tidpunkter l. händelser i förh. till en viss annan tidpunkt osv. o. utan bestämd avgränsning från 9 b.
a) för att beteckna att ngt följer mer l. mindre kort efter den tidpunkt l. händelse från vilken man utgår (oftast nutiden) l. att ngt förestår i en jämförelsevis nära framtid.
α) i adverbiell o. predikativ anv. (Lejonet) sadhe sigh wilia göra sitt Testamente för än hans dödzstundh närmer nalkadhes. Balck Es. 152 (1603). Det iag i detta ögnebleck är min döds-stund mycket närmare, än då iag (osv.). Frese VerldslD M 1 a (1726). Tillståndet närmast efter Commodus' död erinrar .. om förhållandena efter mordet på Nero. Grimberg VärldH 5: 9 (1931).
β) i superl. i attributiv anv., om tid l. (mera tillf.) händelse: som följer närmast efter ngt (särsk. efter den innevarande tiden). Under den närmaste tiden, de närmaste dagarna l. åren. I den närmaste framtiden. Meurman (1847). Ur hand i mun lefde han, och framtiden var de närmaste tjugufyra timmarna. Siwertz Mälarp. 148 (1911). En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen. Luk. 1: 39 (Bib. 1917). särsk.
α') (†) i absolut anv., om händelse: mycket nära förestående, snar. At .. (dikterna), vid mitt närmaste Vandrande från Jorden .. till liuset blifvit befordrade. Frese VerldslD L 4 b (1726).
β') (mera tillf.) övergående i bet.: första bästa, första möjliga. Jag .. bepliktar mig .., att jag vill .. med nemsta lägenhet contentera och tillfredsställa dem jag är skyldig. KyrkohÅ 1914, s. 188 (1633).
γ) (†) i substantivisk anv., i uttr. för det närmaste, under den närmast följande tiden. Lysander Almqvist 30 (1878).
b) för att beteckna att ngt på ett mer l. mindre kort tidsavstånd föregår den tidpunkt l. händelse från vilken man utgår (oftast den innevarande tiden).
α) i adverbiell o. predikativ anv. Tiden närmast före kriget hade varit fylld av politisk oro. Wettersten Forssa 166 (c. 1750). (Man skall icke välja) en sådan (till lantmarskalk), som ju närmer det kommer til Riksdagen, får alt större inquietude och ängslan. Oelreich 581 (1755). Med et mannamod, som knapt närmare än i fornverlden funnit sin like. Schönberg ÅmVetA 1771, s. 16. Under de år som närmast föregingo världskriget. Gummerus JägAktiv. 9 (1927).
β) i superl. (förr äv. enst., komp.), i attributiv anv., om tid l. (mera tillf.) händelse o. d.: som på kortaste (resp. kortare) tidsavstånd föregår ngt, senaste osv. Då språket i närmare tider, i synnerhet i Joniska och Attiska, kom i någon bättre hyfsning, feck man icke gerna höra σ efter en liquida. Trendelenburg GrSpr. 33 (1801). Vår afsigt är nu icke att här från denna aflägsna tidpunkt följa de olika tillämpningarne inom tegelindustrien af .. (denna) princip, .. utan vilja vi genast .. förflytta oss in på den närmaste tiden. TT 1873, s. 32.
4) motsv. NÄRA, adv. o. adj. 3 (jfr äv. NÄR, adv.2 o. adj. 6), i vissa bildl. anv. av (o. med mer l. mindre tydlig anslutning till) 1 (l. 3), i adverbiell, predikativ o. attributiv anv. Falck Und. 101 b (1558). (Samvetet) aggar sigh på thet som nämst är. Botvidi Brudpr. 38 (1620, 1634). Hwart steg wij döden närmer gå. Runius (SVS) 1: 34 (1709). När nöden är störst, är hjelpen närmast. SvOrdspråksb. 69 (1865). Närmare, Gud, till Dig, / Närmare Dig! Ps. 1921, 598: 1. — särsk.
a) motsv. (o. med samma anv. o. i samma uttr. som) NÄRA, adv. o. adj. 3 b. Svart G1 121 (1561). I wreden grijper man offta til dhet som närmast är wedh handen. Grubb 865 (1665). Jag skulle bli kontorist, .. detta låg närmast till hands. Wägner Norrt. 2 (1908). Nilsson FestdVard. 21 (1925). — särsk. (mera tillf.) i superl. i attributiv anv.: som ligger närmast till hands. Thet nembsta Exempel ähr Jsmael. Beronius Reb. B 1 a (1674). Weibull LundLundag. 220 (1891).
b) (i sht i vitter stil) motsv. (o. väsentligen med samma anv. o. i samma uttr. som) NÄRA, adv. o. adj. 3 d; jfr NÄR, adv.2 o. adj. 6 a. Den yngste sonen stod hans hjärta närmast. LPetri 1Post. E 7 a (1555). Man gladde sig här (där umgänget ej var så stort) åt att vara få, då man derigenom kom hvarandra närmare. Wennerberg 2: XXXVI (1882). Knut, som var den yngsta (av syskonen), och följaktligen låg familjens hjärta närmast. Geijerstam LycklMänn. 160 (1899). — särsk. (†) i attributiv anv. Clairaut, som lemnade vår Mallet et närmare tilträde til sin bekantskap. Melanderhjelm ÅmVetA 1798, s. 24.
c) motsv. (o. väsentligen med samma anv. o. i samma uttr. som) NÄRA, adv. o. adj. 3 g; jfr NÄR, adv.2 o. adj. 6 d. Jesus klädde ofta den himmelska sanningen i sinliga bilder, .. att den närmare och innerligare skulle röra känslan och hjertat. Hagberg Pred. 3: 56 (1817). Sörjen, kära bröder, / Men tagen icke sorgen närmre dock / Än som en börda lagd uppå oss alla. Hagberg Shaksp. 3: 370 (1848). — särsk. i numera obr. anv. Tin kerlech war migh närmare än quinno kerlech. 2Sam. 1: 26 (Bib. 1541). Tå skola the andre .. leggia sig sakena så mykit närmer. LPetri KO 91 a (1561, 1571). (Han) Engslas .. öf(ver) .. swärföräldrarnas (tillstånd), som sorgen (över dotterns äktenskapsbrott) .. närmast går. VDAkt. 1680, nr 298.
d) i ordspråksliknande talesätt som beteckna att man, enligt den mänskliga naturen, i första hand tänker på o. tar hänsyn till sig själv, särsk. man l. var och en är sig själv närmast. Ingen är någrom närmare än sigh sielfwan. Emporagrius Cat. F 3 a (1669). Hvar är sig sjelf närmast. Rhodin Ordspr. 76 (1807). ”Man är sig sjelf närmast” — sa' Malmberg, reste från hustru och barn under koleran. Holmström Sa' han 61 (1876).
a) i fråga om sammanhang, förbindelse, relation o. d.
α) i adverbiell o. predikativ anv. Mekelburgska Huset, som genom Euphemia, Magni Syster, med det Svenska var närmst förbundit. Dalin Hist. 2: 529 (1750); jfr b. Cavallin (1876).
β) i attributiv anv., ss. bestämning till ord betecknande sammanhang, förbindelse, förbund, relation o. d. Et nærmare förbund emot allehanda fiender. BSkytte (1656) i HT 1912, s. 119. Den .. del av vår kultur, som står i närmre eller fjärmre förhållande till den koreografiska konsten. Bergman LBrenn. 219 (1928).
b) i fråga om släktskap; jfr 10.
α) i adverbiell o. predikativ anv. G1R 7: 375 (1531). (Det) synes nyttigt och höfveligit vara, at echtenskap icke tillates närmer än till fempte ledh på en thera sidhon. RA I. 2: 7 (1561). Närmare som närmare är .. (dvs.) Blod är altijdh tiockare än Wattn. Sägs til en åthskillnadh emillan goda och bätre Wänner, eller närmare skyllskap. Grubb 577 (1665); jfr c. Ätter, vanligen de med hvarandra närmast beslägtade. Odhner Lb. 8 (1869).
β) i attributiv anv., ss. bestämning till ord betecknande dels släktskap, dels släkting. Han hade ingen närmare släkting i livet än en kusin. Anders i Krogesta .. (hade) rechnett sigh Nembre skylskap än thenne för:de Jonn i Mörby. UpplDomb. 2: 10 (1578). Hans närmaste anhöriga. 3SAH 2: 23 (1887).
γ) i superl. (ngn gg komp.) pl. i substantivisk anv.: (de) närmaste (resp. närmare) släktingar(na); stundom med anslutning till c, med inbegrepp av intima vänner o. d. De nembsta aff slektet. Ekeblad Bref 1: 95 (1651; rättat efter hskr.). Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig. Job 19: 14 (Bib. 1917). Vad Jesus känt, då det blev honom klart att en av hans allra närmaste utsetts att förråda honom. Wägner Vind. 74 (1947); jfr c.
c) i fråga om vänskap, bekantskap o. d.; jfr b γ.
α) i adverbiell o. predikativ anv.; företrädesvis i uttr. vara, bliva osv. närmare bekant (med ngn), vara osv. mera intimt bekant (med ngn), känna resp. lära känna ngn tämligen väl. Lagerström Bunyan 1: 178 (1727). Ingen vänskap kan vara närmare, än den förbindelse, uti hvilken jag står med honom. SvMerc. 1765, s. 325. Jag blef nu närmare bekant med de yngre litteratörerna. De Geer Minn. 1: 47 (1892).
β) i attributiv anv., ss. bestämning till ord betecknande dels vänskap, bekantskap osv., dels vän l. bekant person o. d. Göra, stifta ngns närmare bekantskap. Han vinner vid närmare bekantskap. (De ryska sändebuden voro utskickade att) stadfäste den Wenskap som .. (mellan Sverige o. Ryssland) warit haffwer; Såsom och derhoos en närmerre wenskap att söka. RARP 2: 54 (1634). Lindsköld, hvilken sedermera blef .. (K. XI:s) närmaste förtrogne. Ekelund 1FädH II. 2: 16 (1831). Mina närmaste vänner bland kamraterna i skolan. De Geer Minn. 1: 31 (1892). OoB 1928, s. 390. särsk. (†) om förtroende. Nordforss (1805). Müller .. åtnjöt furstens närmaste förtroende. Cederschiöld Riehl 1: 27 (1876).
6) motsv. NÄR, adv.2 o. adj. 8 e, NÄRA, adv. o. adj. 4 d: noggrannare, sorgfälligare, utförligare, (som går) mera i detalj, mera direkt o. d.; stundom: vidare; utom tillf. bl. i komp.; ofta i absolut anv.: mycket noggrann osv.; jfr 7 d.
a) i adverbiell anv. Närmare ange l. bestämma l. fixera ngt. Gå något närmare in på en fråga. Jag skall tänka över det närmare, innan jag bestämmer mig. När jag tänker närmare på saken, tror jag, att jag beslutar att stanna hemma. Yttra sig närmare om ngt. Taga närmare reda på ngt. Jag känner icke närmare till den saken. 2Saml. 1: 111 (c. 1669). (Vi ha funnit för gott) den förra Wår .. Förordning .. nämre at förklara. Stiernman Com. 4: 628 (1685). Som dess här bilagde bref under den 12/23 Martii innevarande åhr nämbre utvisar. 2RARP I. 2: 306 (1720). Af romarne har af de författare, vi äga kvar, ingen sysselsatt sig närmare med Antonius utom Cicero. Cavallin (o. Lysander) 67 (1885). Jag .. kan nu icke närmare erinra mig kung Oskars yttranden. De Geer Minn. 1: 150 (1892). (Han fick se flickan) när han var ute efter djuren. Han gömde sig i buskarna för att närmare se på henne. Fridegård Fäd. 169 (1947). — särsk. (†) i uttr. närmare sagt, rättare sagt; jfr 11 a, ävensom NÄR, adv.2 o. adj. 9 a α β' slutet. VDAkt. 1725, nr 221. Billigheten i deras påståender är ringa eller närmare sagt ingen. Därs. 1789, nr 299. Därs. 1792, nr 441.
b) i attributiv anv. En närmare undersökning av förhållandena utlovades. Vid närmare eftertanke fann han, att (osv.). Närmare underrättelser om den försvunne saknas. Sakna närmare kännedom om ngt. De närmare omständigheterna vid olyckan äro ännu okända. Man krävde i riksdagen besked om det nya handelsavtalet, men ministern vägrade att ingå på närmare detaljer. Wid närmare påseende. Schmedeman Just. 1526 (1698). Så snart något Boskaps-Kreatur .. förmärktes blifva af ovanlig siuka angripit, borde ägaren .. genast .. hos .. (vederbörande) sådant tilkiänna gifva, til närmare undersökning. PH 5: 3046 (1750). Inkvarteringsnämnd skall årligen enligt de närmare bestämmelser utrymningskommissionen meddelar underkasta upprättade planer (för inkvartering) fullständig översyn. SFS 1942, s. 2155. De bebådade närmare förhandlingarna måste avvaktas innan man kan avgöra vad den nya vändningen (i den fransk-engelska politiken) faktiskt skall komma att betyda. SDS 1947, nr 14, s. 4. — särsk. i numera obr. (l. bl. tillf.) anv.; särsk. ss. bestämning till ord betecknande vård, omsorg o. d., angivande en mera intim, direkt, personlig befattning med ngt o. d. Närmare rön. LandtmFörordn. 188 (1762). (Wilcke) har .. haft med alla detta Samhällets ärenden den närmaste befattning, af alla dess angelägenheter den närmaste vård. Nordmark ÅmVetA 1797, s. 1. Om .. (våra medmänniskor) behöfva vår närmare omsorg, böra vi (osv.). Hagberg Pred. 5: 33 (1819). Redan hade Konung Gustaf III uppdragit åt Ihre en närmare vård öfver de studerande af denna (mera privilegierade) klass. Rosenstein 2: 98 (1819).
a) för att beteckna att en handling l. ett skeende l. ett tillstånd i högre grad än förut l. än ngt annat l. (i superl. i absolut anv.) mycket nära står inför sin fullbordan, är på väg att utföras l. förvärkligas resp. inträffa l. inträda l. att ngt har egenskaper som gränsa till l. i hög grad likna en viss angiven egenskap o. d.
α) i adverbiell o. predikativ anv.; ofta svårt att skilja från 3. Wår salogheet är nw nämare än then tijdh wij trooddom. Rom. 13: 11 (NT 1526; Bib. 1541: närmer; Bib. 1917: frälsningen är oss nu närmare). Straffet är närmest, tå syndaren är säkrast. Baazius Upp. 161 b (1629). Solen, ju närmare hon är sin nedergång, ju längre strimor skiuter hon ifrån sig. Spegel Pass. 91 (c. 1680). I den stund mörkret synes oss djupast, äro vi kanske närmast att komma till ljuset. Bremer FamH 2: 98 (1831). — särsk. (mera tillf.) i superl. i mera absolut anv.: nästan, mycket nära. Atterbom Minnest. 2: 313 (1842). Knappa, närmast snäsiga svar. Nylander Sjöf. 4: 28 (1921); jfr 11 a. (†) Det var en svåra lärd och närmast till förläsen (man). Bergklint Vitt. 27 (1772).
β) i substantivisk anv., i uttr. i, ngn gg på (förr äv. till) det närmaste, förr äv. i nämstone, mycket nära, så gott som, nästan; i sht förr äv. allmännare: någorlunda, ungefär. G1R 1: 223 (1524). Then swarthoop war (vid vapensynen) i thet nämeste så starck, som the ther wälrustade wåre. Därs. 11: 268 (1537). Muskow .. ligger i thet närmesta mitt vti landet. Petreius Beskr. 1: 2 (1614). Anders Hansson .. (skall) Stå i vapenhuset .., till thes han lährer sinn Cathechismi stycker, till thett närmesta, och them någhorlunda förståår. Hall KultInt. 27 (i handl. fr. 1631). RARP V. 2: 320 (1655: i nämstone). En annan (av lärarna i Linköping) var i det närmaste döf. De Geer Minn. 1: 21 (1892). VFl. 1937, s. 11.
b) pregnant, betecknande en högre resp. högsta l. (i superl. i absolut anv.) mycket hög grad av likhet l. överensstämmelse.
α) i adverbiell o. predikativ anv., i sådana uttr. som komma, bliva, stå, vara (förr äv. gå) närmare l. närmast ngt l. (i sht förr) närmare osv. till ngt. OxBr. 12: 19 (1615). Se där (dvs. vid Narva) det första prof, utaf wår Konungs dater, / Hwar med han närmast går de största Potentater. Brenner Dikt. 1: 27 (1700, 1713). Englands constitution kommer närmast till vår. Höpken 2: 196 (1755). Ju närmare läsetonen kommer det naturliga uttalet, ju bättre läser man. Lindblom Cat. 4 (1820). I vissa .. afseenden står målet i denna trakt (dvs. i Skytts härad) närmre danskan, än fallet är med de öfriga skånska dialekterna. HTSkån. 2: 14 (1904). (Nobels politiska program) står onekligen närmare till fascismen än till kommunismen. 3SAH XXXVII. 1: 38 (1926).
β) (mera tillf.) i attributiv anv.; särsk.: som bättre överensstämmer med l. mera liknar ngt; (mera) ”trogen” o. d. En närmare öfversättning (av bibeln). Bælter Cerem. 405 (1760). (Kreon hos Sofokles) har närmaste likhet med Leiokritos hos Runeberg. Cavallin (o. Lysander) 41 (1879).
c) (†) pregnant, i uttr. vara närmare l. närmast till att vara l. göra ngt, betecknande att det är i högre resp. högsta grad sannolikt att ngt är så l. så resp. att ngt kommer att ske. Jag skal uthi ett särdeles Capitel åtskilliga ordh såsom Nääs, Botten &c. framdraga, och wijsa att the äro nämmare till wara Götheska ord än Gräkeska. Rudbeck Atl. 1: 154 (1679). Låter osz nu nyttia thesza tidender, som wi hafwe fått, och wille wi wara närmästa til at winna Segren. Peringskiöld Hkr. 1: 251 (1697).
d) (†) pregnant, betecknande att ngt sker fullständigare, i högre grad, mera totalt l. att ngt kommer mera nära ett visst (särsk. ett önskvärt) tillstånd, är bättre l. lämpligare o. d.; stundom närmande sig o. svårt att skilja från 6.
α) i adverbiell o. predikativ anv. Jw nemmer man kunde fölia Christi jnsettielse (av nattvarden) jw christeligharen och bättre är thet. OPetri Sacr. 16 a (1528); jfr 6. Een .. mening, then ther nermare kunde rijma sigh medh sanningene. Svart G1 57 (1561). Nu tycktes tiden alt närmare fordra, at man skulle vara betänckt på opbrott ifrån Cracou. Nordberg C12 1: 284 (1740). Ju kortare tid Lagen kan utsätta för tjenstetid, ju närmare äro de mänskelige .. rättigheter bevarade som husbönder och tjenstefolk äro hvarannan inbördes skyldige. Posten 1769, s. 739. Uti askrummet, der det nedstörtade halfutbrundne bränslet fick än närmare uppbrinna. VetAH 1815, s. 200.
β) i attributiv anv. Min Broder Konung Johan swarade så: / Jag hoppas wi wele närmare wilkor nå, / Än att I skolen Eder så uti fahra wåga. Carl IX Rimchr. 65 (c. 1600). Förmente deputati, att the något bättre och närmare consilium (dvs. råd) skulle kunna upfinna. RP 8: 218 (1640). (Gymnastikens) uppfinnare .. Jahn .. (är) onekligen .. en själafrände till Ling, och det .. i närmare grad, än någon annan samtida personlighet. Atterbom Minnest. 2: 27 (1840). särsk.
α') om nytta: större, mera direkt. Visserligen hafva filosofi, lagfarenhet och alla praktiska vettenskaper, genom sin närmare nytta, ett företräde för kritik, filologi och det som egentligen kallas lärdom. Rosenstein 1: 195 (1790).
β') (enst.) i superl.: i det närmaste l. approximativt riktig. Den (till 60 à 70 m angivna höjden av obelisken) lärer vara den närmaste höjden, men bredden är säker. Eneman Resa 1: 200 (1712).
γ) i substantivisk anv., i uttr. i l. till det närmaste, i nämstone, det närmaste man kan o. d., så fullständigt l. bra l. noggrant som möjligt, på bästa l. lämpligaste sätt o. d.; jfr 6. (Det föreslås, att månadslön skulle införas). Effter som vij haffve förslagidt till thett nemesthe, kann en ryttere sigh icke medt ringere behielpe änn till 16 march och en knecht 8 march um måneden. G1R 29: 790 (1559). (Gårdsfogden skall) sökia uth Saak-fallet thet nämmaste han kan. Brahe Oec. 65 (1581; uppl. 1920). Jagh (vill) lijkväll till dett närmeste göre min flijt, att (osv.). OxBr. 5: 281 (1624). På det härwid (dvs. vid rusttjänstens utgörande) må wara något Fundament, skola Commissarierne i nämstone följa den beskrifningen, som finnes fol. 17 uti den andra bokens förste del om Danmarks härlighet. LMil. 1: 148 (1682). (Liksom) jag gör mig i det närmaste försäkrad om hvars och ens goda vilja och böjelse. Bergklint Vitt. 284 (1777).
e) (†) pregnant, i fråga om pris: billigare; lägre; i adverbiell, predikativ o. attributiv anv. Nu .. får man den (dvs. spannmålen) intet närmare än 20 öre Silf(v)erm:t Skeppan. VDAkt. 1711, nr 43. Närmaste priset. Meurman (1847).
f) (†) i substantivisk anv., pregnant, i uttr. det skrider till det närmaste med ngn, det går så långt utför l. mot slutet för ngn som möjligt. Frese VerldslD 5 (1715, 1726).
8) motsv. NÄR, adv.2 o. adj. 10, NÄRA, adv. o. adj. 6, dels ensamt i kompar., dels i superl. i uttr. i (förr äv. till) det närmaste, ss. adverbiell bestämning till ett kvantitativt uttr. (angivande storlek, mängd, ålder o. d.): inemot, bortåt, mycket nära. Giertro som ähr öfuer — 70. och närmer — 80. åhr gammall. Ångerm-Domb. 25/11 1644, fol. 7. Stiernhielm Arch. G 4 a (1644: til thet närmaste). En jordrymd af närmare två qvadratmil. Hofberg SvFolksägn. 171 (1882). Jag .. (har) gjort af med i det närmaste 330 kronor. Fröding Brev 315 (1898). Närmare 38 millioner (virkes-)klampar. NordT 1926, s. 377.
9) [specialfall av 4] i superl., betecknande att ngn l. ngt i en (värklig l. bl. tänkt) följd av personer resp. föremål l. händelser intar den plats i ordningen dem emellan som ligger närmast ngn l. ngt (i rummet l. tiden l. i rang o. d.).
a) i fråga om ordningsföljd i rummet; jfr 1.
α) i adverbiell o. predikativ anv. Gå närmast före, efter ngn. (Gustav Vasa) sätte (på herredagen i Västerås) Rådet alla fremst nemast sig sielff, Ther nest the fornemligeste aff Rijckezens .. adell. Svart G1 122 (1561). Om iche ett compagnie af adelens rosstjänst skulle marchera närmast efter sahlige K. M:tz lijk. RP 4: 81 (1634). Då rådde jag honom att bära ylle närmast. OoB 1896, s. 319.
β) i attributiv anv. Ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott. Runeberg 2: 55 (1846).
b) i fråga om ordningsföljd i tiden; jfr 3.
α) i adverbiell o. predikativ anv. De mansåldrar, som närmast följde på den gamla bibelöfversättningen, stadgade de språkbruk hon infört. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 492.
β) i attributiv anv. 3SAH XXXVII. 2: 164 (1845). Redan under den närmaste mansåldern visade sig, att .. (Swedbergs) ifran ej varit fåfäng. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 494. särsk. (†): senaste. För all den gunst mig .. bevist är, synnerligh för dhen nermesta vällvilligheet mig hoos Edhers Höghv:t .. ehrteddes. VDAkt. 1666, nr 270.
c) i fråga om rangordning mellan personer.
α) i adverbiell o. predikativ anv. Tu warder Konung offuer Jsrael, så wil iagh wara tigh nämmest. 1Sam. 23: 17 (Bib. 1541). Den som var chefen närmast blef tillförordnad chef. Strindberg NRik. 44 (1882).
β) i attributiv anv. Efter sin befordran är han nu direktörens närmaste man. (Klockaren) är och blifuer Prestens nermaste tienare widh Kyrckiotiensten. KOF II. 1: 359 (1659). Från denna tid (dvs. febr. 1793) lefde Armfelt under .. ett år på ett slags krigsfot med sin närmaste förman baron Sparre. Tegnér Armfelt 2: 112 (1884). särsk.
α') (förr) sjöt. i uttr. närmaste män, om de sjömän tillhörande manskapet (båtsmän, matroser) som hade numren närmast intill korpralerna o. som i allm. i första hand biträdde dessa. Ekelöf Skeppsm. 39 (1881).
β') övergående i bet.: främst, förnämst; jfr 11. OxBr. 12: 88 (1641). (Toll) var (efter Sparre) konungens närmaste rådgifvare i militära ärenden. IllMilRevy 1898, s. 67.
γ) (tillf.) i substantivisk anv. (Satan) väckande sin närmste i befälet. JGOxenstierna 4: 180 (1815).
d) i allmännare anv.
α) i adverbiell o. predikativ anv. Alla bråktal avrundades till närmast högre hela tal. Närmast lägre klass. Vid omröstningen kom han närmast efter den valde. Han är närmast i ordningen. Sahlstedt (1773). I afseende på häftigheten och ögonblicklighet af explosionen kommer .. (blandningen av salpetersyrat kali o. ättiksyrat natron) närmast krut. Samtiden 1873, s. 656. Hvad som blef urväxt (av barnens kläder) gick i arf till den närmast yngre. De Geer Minn. 1: 9 (1892).
β) i attributiv anv. När som Solen hon är vthi närmeste trappa til vpgångs. Stiernhielm Herc. 247 (1648, 1668); jfr a β. Det närmaste steget utöfver Schellings identitetslära. Nyblæus Forskn. 2: 474 (1881). (†) (Turkarna) hålla orten (dvs. Jerusalem) i närmaste helighet till deras Mecca. Eneman Resa 2: 116 (1712); jfr 7 b β.
10) [specialfall av 4] motsv. NÄR, adv.2 o. adj. 6 c, NÄRA, adv. o. adj. 3 f, betecknande att ngn före ngn annan resp. först l. främst bland alla står i tur l. är berättigad till (att få l. göra) ngt l. har skyldighet att göra ngt; stundom med anslutning till 5 b.
a) i adverbiell o. predikativ (l. substantivisk) anv.; särsk. i sådana uttr. som vara närmare l. närmast (ngn gg den närmaste) till (att göra) ngt, äv. närmare osv. att göra (t. ex. köpa, ärva) ngt. Sa[m]ma dag kom Tomos gulsmidt och talade wpa th[e]n tompt ped[er] hard køpte aff hust[rv] Sigrid och kastade en rige[n]sk g[yllene] wpaa diske[n] och sagde sich wa[re] nermer til at køpa he[n]ne. OPetri Tb. 45 (1525). Hertigh Jahan .. är nempst till regementet effter arfsrätten. RA I. 2: 279 (1569). Discurrerades om bördzman eller frände är närmast att lösa godz, eller någon annan oskylder, som mehra bjuder än frände. RP 6: 290 (1636). Talen .. voro många, ty ingen av gästerna visste vem som var närmast till att hålla dem. Hallström Händ. 275 (1927). jfr (†): Tomos war eÿ nerme[re] skyld th[e]r til æn ped[er] hard. OPetri Tb. 45 (1525). — särsk. (†) i uttr. vara närmare ngn, om sak: tillkomma ngn före ngn annan. Krister Jönsses godz ähre Erich Monsson på Bråxwijk nhärmere än her Hans Kyle. HH XIII. 1: 58 (1562).
b) i attributiv anv.
α) ss. bestämning till ord betecknande arvinge, tronpretendent o. d.: som före ngn annan osv. är berättigad att erhålla ett visst arv, kronan i ett rike osv. (Syskonen böra ärva) theress fadersyster .., epter ther ær jnge andre nemer arffwinge tel. BtFinlH 3: 31 (1534). Her Sigismundus konnung i Pålen etc. Sveriges rikes närmeste arffurste, hyllede och tilkommande konung. RA I. 3: 5 (1593). Agrell Maroco 1: 123 (1790, 1796).
β) (numera bl. tillf.) ss. bestämning till ord betecknande rättighet o. d.: som före ngn annan osv. tillkommer en viss person. Schmedeman Just. 1401 (1695). Hertig Johan förklarade öppet, det han ansåg sig hafva närmaste rättigheten till kronan. Fryxell Ber. 6: 5 (1833).
11) i superl., allmännare, för att beteckna att ngt i visst avseende går före allt annat (i samma grupp, av samma slag o. d.) l. kommer i första rummet l. är främst o. d.
a) i adverbiell anv.: i första rummet, i första hand, först o. främst, framför allt; stundom övergående i bet.: snarast, egentligen. (Ämbetsmän) hvilcka .. Konunga vården och bevakande närmast anförtrodt är. HT 1915, s. 262 (1771). Prestståndet, för hvars behof Läroverken från början närmast voro stiftade. Tegnér (WB) 4: 126 (1824). Dessa (J. Engströms) berättelser kunna närmast betraktas såsom aktstycken till kommenterande af det missförhållande, som (osv.). Sturzen-Becker 1: 124 (1861). Hvad jag närmast rädes, är, att Lars skall lära .. (Gunnar) grymhet mot djuren. Rydberg Vap. 213 (1891). Om än saken icke .. ligger formellt så, som .. förslaget närmast räknat med. Segerstedt Händ. 162 (1920, 1926).
b) i attributiv anv., om orsak, anledning: som utgör den direkta, i sista hand avgörande orsaken till ngt. Den närmaste anledningen till ministerns besök i London var nödvändigheten att få till stånd ett ökat handelsutbyte med England. Palmblad Norige Bih. 69 (1847).
12) (†) i superl. i prepositionell anv., = NÄST, adv. o. adj. II 7. HSH 31: 259 (1667). Närmast grafven är vrån mest passlig ändå för den arma. Runeberg 1: 118 (1832). — särsk.
a) = NÄST, adv. o. adj. II 7 a. Næmmest Gudh betroor iagh, att V. Magnificentia sijnn trogne rådh .. låter uppå skynde. OxBr. 12: 322 (1614).
b) = NÄST, adv. o. adj. II 7 d. BtFinlH 4: 177 (1563). Nembst min tienstplichtigste tackseijelse för all höggunstigh bewijst och teedd ynnest .. Giffwess Ederss Höghgrefl. Excellence .. tillkenna, att (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 124 (1658).
Ssgr (mera tillf.): A: (4 a) NÄRMAST-LIGGANDE, p. adj.
(5 b, 10) -SKYLDAST, adj. superl. (†) i uttr. den närmastskyldaste till ngt, den som ss. närmaste släkting är i första hand berättigad till ngt. Chesnecopherus Skäl A 3 a (1607). —
-STÅENDE, p. adj. särsk. till 1, 9 a o. 5 b, 9 d.
B (†): (5 b, 10) NÄRMSTE-SKYLDE, pl. best. som ss. närmaste släktingar äro i första hand berättigade till ngt. VadstÄTb. 53 (1580).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content