SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NED, adv. ssgr (forts.): (5 b, 12) NED- (resp. NEDER- l. NER-; jfr anm. sp. 262) -LÄGGNING, sbst.2 (sbst.1 se nedlägga). (neder-) (†) = nederlag 4. G1R 4: 272 (1527). —
-LÄGSEN, adj. -lägsnare. (†)
1) till 1: nedåtböjd l. dyl. (Lat.) pronus .. (sv.) Benägen, frambögd, närlägsen. Ekblad 296 (1764).
2) till 14 c, i komp.: belägen längre ned. Thorild (SVS) 1: 64 (1781). —
(1, 2, 3) -LÄMNA, -ing. Murberg FörslSAOB (1793). —
-LÄSA, se ned-låsa. —
-LÖPA, -ning. [fsv. nidherlöpa]
1) till 1, 2, 3: springa ned; äv. oeg., om sak: (hastigt o. lätt) förflytta sig (glida, rinna o. d.) ned. Thet watnet som nedher lop åt haffuet. Jos. 3: 16 (Bib. 1541). TT 1898, Allm. s. 177.
2) till 1, 2, 3, om långsträckt föremål (särsk. bärgskedja, väg, gata, linje o. d.): sträcka sig l. ha en utsträckning i riktning nedåt. Effter, att på både sijdher om hoffuudet niderlöpe tre ådror. Berchelt PestBeg. A 4 b (1588). 2NF 16: 1281 (1912).
3) bot. till 1, i p. pr. -ande i adjektivisk anv., om blad: vars bas är försedd med skivlika förlängningar som fortsätta ett stycke ned på stammen. Möller PrincBot. 39 (1755). Forssell InlBot. 138 (1888). —
(1, 3) -MAKA, -ning. Rinman JärnH 379 (1782). Abelin MTr. 45 (1902). —
(8 b, 12 b) -MALA, -ning. (i sht i fackspr.) mala (ngt) till ett (mera) finkornigt mjöl; äv. allmännare: mala (ngt) till mjöl. TT 1901, K. s. 40. —
-MANA, -ing.
1) (numera bl. i vitter stil, tillf.) till 1: nedkalla (ngt) gm manande tal o. d. 1SAH 4: 188 (1791, 1809). Wallin 2Pred. 1: 152 (1823).
2) folklor. till 3: gm magiskt manande (söka) få (ngn) att försvinna ned (i jorden l. graven o. d.); äv. bildl. Landsm. VIII. 3: 130 (1899). En hel sägengrupp berättar, att döda, som nedmanats men åter kommit upp, bli nattravnar. FoF 1918, s. 97. —
(1, 2, 3) -MARSCH. GenMRulla 3/10 1711. —
(1, 2, 3) -MARSCHERA. Murberg FörslSAOB (1793). Rydberg Ath. 397 (1859). —
(1, 3) -MATA, -ning. (i sht i fackspr.)
1) med avs. på massa, material av ngt slag o. d.: jämnt o. med regelbundna rörelser föra l. transportera ned (ngt till l. i ngt). TT 1872, s. 138. Sättpotatisen nedmatas af skopor på den genom utväxling från körhjulaxeln drifna matarapparaten. 2NF 37: 1138 (1925).
2) jämnt o. med regelbundna rörelser föra l. pressa ned (värktygs- l. maskindel mot l. till l. i ett arbetsstycke). TT 1873, s. 138. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 71. —
(12 a) -MATTA, -ning. (i fackspr.) göra (ngt) matt(are). NoK 18: 56 (1923). —
(5 b) -MEJA, -ning. skära l. slå (säd o. d.); äv. oeg. l. bildl., dels med avs. på sädesfält o. d.: slå säden på (ngt), dels med avs. på (anhopning av) träd, människor o. d.: nedhugga resp. nedgöra o. d. Fahlcrantz 1: 176 (1846, 1863). Vid Saverne .. nedmejades 17,000 bönder, som gifvit sig. NF 2: 867 (1877). Flere fält hade nedmäjats till kreatursfoder. Ramsay Barnaår 7: 33 (1906). —
(8 b, 12 a, b) -MINSKA, -ning. (i fackspr.) minska. TT 1927, Allm. s. 133. —
(12 a) -MJUKA. (†) göra mjuk(are), uppmjuka. Bellman Gell. 132 (1793). —
(13) -MJÖLA, -ning. (ngt vard.) strö över (ngt) med mjöl; sätta fläckar o. d. av mjöl på (ngt); tillf. äv. (skämts. o. nedsättande) oeg., i fråga om pudring; i sht i p. pf. MSeth (1715) hos Swedberg Schibb. 419 (oeg.). En nedmjölad tårtring. Grafström Kond. 243 (1892). —
(12 c) -MONTERA, -ing. Nerén BilB 2: 225 (1931). —
(13) -MOSSAD, p. adj. (mera tillf.) övertäckt med mossa, mossbelupen; äv. mer l. mindre oeg., om skog o. d. En nermossad .. granskog. Strindberg TrOtr. 4: 166 (1897). En gammal nedmossad gärdesgård. Knöppel SvRidd. 43 (1912). —
(1, 2, 3) -MOTA, -ning. driva l. jaga (ngn) ned (gm motande). Murberg FörslSAOB (1793). —
(3, 13) -MULLAD, p. adj. (neder-) (†) täckt av mull. Schück VittA 4: 235 (i handl. fr. 1724). —
(12 a) -MULTNA, -ning. (mera tillf.) totalt multna. Levertin (1881) hos Söderhjelm Levertin 1: 114. Högberg JesuBr. 1: 45 (1915). —
(3) -MURA, -ning. [fsv. nidhermura] mura in (ngt) i en därför särskilt gjord fördjupning i marken l. golvet (så att det till en del är sänkt under markresp. golvytan); inmura. Linné Skr. 5: 187 (1732). Svinhus .. försedt med eldstad och nedmurad panna för kokning. PT 1910, nr 151 B, s. 2. —
(12 a) -MUTA, -ning. (numera föga br.) gm mutor (l. böner) få (en rättssak) nedlagd l. (en aktion) inställd l. (ngns vrede o. d.) stillad l. (en sak) nedtystad o. d.; förr äv. allmännare: muta (ngn). Med gåfvor vil man ock Guds vrede nedermuta. Kolmodin QvSp. 2: 453 (1750). Saken blef nermutad. CFDahlgren 3: 24 (1822). Ahlman (1872). —
(3) -MYLLA, -ning.
1) bringa (frö, gödningsämne o. d.) ned i jorden så att det blir täckt av ett lager jord. Skal säden bära frucht, moste hon .. nedmyllas. Swedberg SabbRo 828 (1689, 1710). Nedmyllning av gödsel. HantvB I. 3. 1: 329 (1935).
2) (i vitter stil) bildl.: begrava (ngn, ngns döda kropp o. d.). GT 1788, nr 56, s. 1. Konungens lik blev .. nedmyllat i en sandbacke. Heidenstam Svensk. 1: 108 (1908).
3) (i vitter stil) bildl.: ”begrava” (ngt), dölja, gömma o. d. Borg Luther 1: 456 (1753). Författaren sjelf är altid den lefvande idé som i boken ligger nedmyllad under trycksvärtan. SKN 1841, s. 15. Dunkla, djupt nedmyllade allmänkänslor. Hellström Storm 40 (1935). —
(5 b) -MÄRKA, -ning. byggn. märka (byggnad som skall rivas) till ledning för återuppsättningen; märka byggnad för återuppsättning o. riva ned den. SD(L) 1900, nr 551, s. 3. —
(13) -MÖGLAD, p. adj. (mera tillf.) täckt av mögel l. försedd med mögelfläckar, möglig. Knorring Axel 2: 8 (1836). Knöppel SvRidd. 55 (1912). —
(3) -MÖLA. (†) gömma i jorden, begrava; äv. refl., bildl.: ”begrava sig”. Landsm. XVII. 3: 21 (1672). Nedmöla sig ibland böcker. Murberg FörslSAOB (1793). Dalin (1853). —
(3) -MÖLJA, v. (†) i uttr. nedmölja ngt med ngt, överhopa ngt med ngt, ”begrava” ngt under ngt; jfr myla, v.1 2. Chydenius 44 (1765).
Spoiler title
Spoiler content