publicerad: 1947
NEGATIV ne4ga~ti1v l. neg4-, l. 30~2, äv. 104 (- -i´v Dalin), adj. -are (mera tillf., Östergren (1933)). adv. -T. Anm. Stundom förekommer den lat. adv.-formen negative. SvTeolKv. 1932, s. 159.
Ordformer
(förr äv. -tif)
Etymologi
[jfr t. negativ, eng. negative, fr. négatif; av lat. negativus, som nekar, nekande, till negare (se NEGERA)]
1) som innebär att man säger nej till l. avvisar ngt l. frånkänner ngt (egentligt) värde l. framhäver ngts brister o. d.; äv. om person: inställd på att finna fel, (ytterst) kritisk. Negativt svar, som innebär bestridande l. avslag l. avvisande. Negativ kritik, framställning. Han intog en negativ hållning till förslaget. Hammarsköld SvVitt. 2: 149 (1819). En frisinnad, sannt evangelisk protestantism, som icke nöjer sig med en negativ ståndpunkt emot katholicismen. Bremer GVerld. 1: 155 (1860). Fransmännens öfvervägande riktning på det negativa, deras böjelse att nedrifva och förneka. UVTF 26: 68 (1880). Han blev mindre negativ, mindre sarkastisk. Siwertz JoDr. 68 (1928). jfr (†): Den fremmande (som tillfrågats om han var kemist) bugade sig litet negativt. Almqvist TreFr. 1: 11 (1842). — särsk. (†) i utvidgad anv., om ansikte: som ger intryck av oginhet o. d., frånstötande. Serenius (1734; under forbidding).
2) i sht filos. o. språkv. om omdöme, sats, sätt att bestämma l. uttrycka ngt o. d.: som anger att ngn l. ngt icke är ngt l. icke får göra ngt; som innehåller en negation, negerande; äv. om ord: som är en negation. En positiv slutledning på negativa premisser. Höijer 4: 442 (1796). Omdömet är i afseende på Qualiteten .. 1) Affirmativt .. 2) Negativt. Afzelius Log. 22 (1839). (”Rättslagarna” ha) af ålder varit bestämda såsom för .. (medborgaren) blott negativa eller förbjudande. Boström Lag 36 (1845). Vårt negativa (adverb) aldrig. Kock SpråkFörändr. 72 (1896). Att predikatssfären (hos det limitativa omdömet) är negativt uttryckt: Polyteisten är ickekristen. Larsson Log. 27 (1914). Det räcker ej att vi (till hetsade människor) kommer med den negativa uppmaningen ”Jäkta inte”. SkånAB 1946, nr 59, s. 10.
3) (i sht i fackspr.) som innebär frånvaro av l. brist på l. uraktlåtande l. undvikande av ngt; som avser avlägsnande l. upphävande av ngt; bestämd l. bestämbar blott ss. ngt där ngt visst annat saknas; som är motsatsen till det som i visst fall är l. antages ss. utgångspunkt l. ss. det egentliga l. rätta l. normala; omvänd; motsatt: positiv. Negativt resultat. Negativ behållning (vid bokslut o. d.). Negativt kännetecken, bestående i frånvaro av viss(a) egenskap(er). Negativ uppfostringsmetod, gående ut på att undvika skadliga påvärkningar. Boëthius Naturr. 27 (1799). Bokstafven afvärjer oförrätter d. v. s. gör det negativa goda; men endast anden kan verka det positiva. SC 1: 331 (1820). (G. IV A:s) förtjenst bestod företrädesvis i den negativa dygden att han saknade åtskilliga af (Armfelts fel). Tegnér Armfelt 2: 356 (1884). Där .. (förändringar i strandens läge) ske i den riktning, att havet tyckes stiga eller landet sjunka, säges strandens förskjutning vara positiv, där åter det motsatta förhållandet eger rum, negativ. Ramsay GeolGr. 36 (1909). Det onda blir (för Fröding) ingen självständig kraft (som det goda). .. Det sjunker ner till något hjälplöst och negativt. Larsson Litt. 286 (1920, 1926). Norges handelsbalans är i allra högsta grad negativ. SvFl. 1939, s. 77. — särsk.
a) log.
α) i fråga om sådant motsatsförhållande mellan begrepp o. d. som innebär att de utesluta varandra: kontradiktorisk. Geijer I. 4: 125 (1822). De motsatta begreppen äro .. negativt motsatta, om det ena endast innebär upphäfvandet af det andra. Rein Log. 17 (1882).
β) (numera mindre br.) i utvidgad anv., i uttr. negativt bevis, vari man genom uppvisande av orimligheten av ett påstående l. en sats o. d. ådagalägger riktigheten av dess kontradiktoriska motsats, indirekt bevis; jfr INDIREKT 3 a. Lindblom Log. 287 (1836). Ribbing Log. 23 (1861).
b) jur. i vissa uttr.
β) negativt kontraktsintresse, i fråga om utgift som ngn åsamkas till följd av att motparten icke fullgör ett kontrakt o. som han skulle undgått, om kontraktet aldrig kommit till stånd. Björling CivR 183 (1908).
c) mek. i uttr. negativt arbete, om mekaniskt arbete som utföres av en kraft riktad åt motsatt håll mot förflyttningen. Wijkander Fys. 1: 89 (1886). Det från energilagens synpunkt utmärkande för friktionen är, att den alltid förrättar negativt arbete. Ekman Mek. 316 (1919).
d) om ngt konkavt l. urgröpt; särsk.
α) i sht fys. i uttr. negativ lins, som är tunnare på mitten än vid kanterna och som därigm sprider de passerande ljusstrålarna, spridningslins, konkavlins. Fock 1Fys. 301 (1854).
e) (i fackspr.) om bild l. avbildning som i ngt avseende är motsatt det som avbildas; särsk. fotogr. om den primära fotografiska bilden: som har en fördelning av ljus o. mörker, rakt motsatt det fotografiska motivets. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 35 (om fotografisk bild). 2NF 9: 1236 (1908; om avbildning av föremål i hålform, varvid modellen avtecknar sig ss. ett hålrum).
f) (†) filos. i uttr. negativ rättighet, som tillkommer ngn utan uttryckliga bestämmelser (l. gm frånvaro av förbud) i positiv rätt l. sedvänja. LittT 1795, s. 37.
4) [eg. specialfall av 3] i sht mat. om (tal)-storhet: som är mindre än noll, som i talserien ligger under noll (o. betecknas gm minustecken före storheten); som är motsatt vanlig, positiv (tal)storhet och som upphäver en sådan med samma numeriska värde. En negativ rot till en ekvation. Sturtzenbecher (1805). Mot varje positivt tal t. ex. + 4 svarar ett negativt tal — 4. Hedström o. Rendahl Alg. 41 (1915). — särsk. i utvidgad anv.
a) om temperatur l. temperaturgrad under nollpunkten på termometer; köld-, minus-. Fock 1Fys. 152 (1853).
5) [eg. specialfall av 3; efter motsv. anv. i eng.; ordet först använt (i formen negatively ss. adv.) i denna bet. av den nordamerikanske fysikern B. Franklin 1747] fys. om det slag av elektricitet som frambringas gm gnidning av harts, vax, guttaperka o. dyl. o. som tidigare ansågs innehålla mindre ”elektriskt fluidum” än vanlig, positiv elektricitet; hartselektricitet, elektricitet med lägre potential. VetAH 1759, s. 94. Under det adertonde århundradet utvecklades genom undersökningar rörande friktionselektriciteten läran om positiv och negativ elektricitet. 19Årh. V. 1: 138 (1922). — särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv.: som innehåller l. är laddad med l. frambringar l. leder negativ elektricitet; elektronegativ, negativt laddad. Negativ pol, elektrod, pol (i ett galvaniskt element l. en ackumulator) resp. elektrod (i en elektrolysapparat l. ett elektrodrör) som har den lägre potentialen; minuspol; katod. Lyceum 2: 122 (1811). Jernet (blir) i beröring med koppar eller platina positivt, men deremot i beröring med zink negativt. Fock 1Fys. 571 (1855). En negativ ion. Erix 7 (1923). Negativ platta .. i en ackumulator. Nerén (1930).
NEGATIVISM1004, r. (l. m.). [jfr t. negativismus, eng. negativism, fr. négativisme] till 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara negativ. Vetterlund StDikt. 133 (1896, 1901). Vad vi böra bekämpa är lättsinnet, njutningslystnaden och negativismen, och vi böra arbeta för en verklig positiv livstro. SvD(A) 1932, nr 120, s. 16. särsk. psykiatr. (vid vissa sjukdomstillstånd förekommande) tendens att motsätta sig såväl påvärkan utifrån som egna impulser o. att utföra handlingar rakt motsatta dem som begärts; sjuklig motsträvighet. UpsLäkF 1904—05, s. 147. —
NEGATIVIST1004, m.||ig. [jfr eng. negativist, ävensom negativism] till 1: misstrogen l. överdrivet kritisk person; nejsägare. (Strindberg) var en utpräglad negativist, och tog i allmänhet för givet, att motsatsen till vad som ”stod i böckerna” var det rätta. Mörner Strindbg 189 (1924). —
NEGATIVISTISK10040, adj. [jfr t. negativistisch; till negativism] som utmärkes av l. är karakteristisk för l. åtföljer negativism; i sht (psykiatr.) motsv. negativism slutet. UpsLäkF 1904—05, s. 152. —
NEGATIVITET10104, r. (l. f.). [jfr t. negativität, eng. negativity, fr. négativité] egenskap(en) l. förhållande(t) att vara negativ.
1) till 1. PoetK 1818, s. XIV. Tidens brist .. ligger (enligt Levertin) ingalunda i negativitet eller tvivelsjuka. 3SAH LIV. 2: 85 (1943).
2) (i fackspr., numera bl. tillf.) till 3; äv. konkretare, om ngt negativt l. ofullkomligt; jfr negation 3. Phosph. 1810, s. 49. (Konsten) kan väl icke skapa en verld af idel negativiteter? SvLittFT 1837, sp. 577. (Synden) är grunden och upphofvet till hvarje annan negativitet, hvarje annan ofullkomlighet. Wikner Lifsfr. 1: 223 (1866). Böök 4Sekl. 52 (1928).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content