publicerad: 1933
INDIREKT in4~diräk1t l. 3~02, äv. 104 (indire´ct Weste; inndirä´ckt Dalin), adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr stundom skrivet -rect)
motsatt: direkt.
1) (i vissa stående uttr.) som icke är rak l. rät l. rätlinjig, som icke följer en rät linje; eg. o. bildl.; motsatt DIREKT 1; åtminstone numera vanl. mer l. mindre nära anslutet till 3.
a) mil. i uttr. indirekt eld, beskjutning, riktning o. d., dels i fråga om eldgivning medelst kastpjäser (haubitser l. mörsare), dels i allm. i fråga om eldgivning vid vilken vapnets inriktning icke sker direkt mot målet, utan med tillhjälp av s. k. hjälpriktpunkt l. i förhållande till ett jämförelseplan (vågplanet) l. en jämförelsepunkt. Indirekt höjdriktning, sidoriktning. Indirekt eld användes, då emellan kanonen och målet ligger ett skyddande föremål, som hindrar direkt beskjutning. ArtillT 1874, s. 231. Med direkt eld eller skjutning förstår man eld ur flackbanepjeser (kanoner och gevär), med indirekt eld eller kasteld förstås elden ur kastpjeser (haubitser och mörsare). Bergman LbArtill. 2: 140 (1901). Fienden (har) då och då företagit indirekt beskjutning. SDS 1904, nr 286, s. 3. Lagerfelt LbArtill. 2: 131 (1917).
b) (i fackspr.) i uttr. indirekt belysning, belysning åstadkommen gm att det från ljuskällan kommande ljuset först reflekteras o. förvandlas till diffust. Almquist Häls. 281 (1895). Båglampor .. för ”indirekt” belysning, d. v. s. med uppåt riktadt och nedåt reflekteradt, spridt sken. 2UB 3: 581 (1897).
2) (†) språkv. om ordföljd l. satsföljd: omvänd, inverterad, icke rak l. direkt (se d. o. 3 d). Satsföljden säges vara .. omvänd (indirekt), när antingen subjektssatsen står efter, eller objektssatsen eller adverbialsatsen framför sina hufvudsatser. Svedbom Satsl. 93 (1845). Omvänd (indirekt) kallas ordföljden, när antingen kopulan eller hela predikatet eller någon af predikatets utbildningar går före subjektet. Schiller SvSpr. 11 (1855).
3) som försiggår l. värkar l. iakttages o. d. gm förmedling av ngt annat, medelbar; äv. bildl.: som sker på omvägar l. med omsvep; som icke går rakt på sak. En indirekt förebråelse. Ett indirekt medgivande. Leopold i 2SAH 1: 253 (1801; i fört. ö. främ. ord). Geijer I. 5: 359 (1821). Det fria qväfvet i luften spelar ingen direkt rol för (växternas andning) .. men väl indirekt genom att förtunna syremängden i luften. NF 19: 244 (1895). — särsk.
a) log. i uttr. indirekt bevis, bevis som gm att bevisa orimligheten av den kontradiktoriska motsatsen till ett påstående l. förhållande ådagalägger ifrågavarande påståendes osv. riktighet. VStyckUplKantPhilos. 43 (1798). Afzelius Log. 64 (1839).
b) jur. i uttr. indirekt bevis, indirekt bevisning o. d., bevis resp. bevisning som icke direkt avser huvudfaktum, utan ett l. flera andra fakta varav slutsatser med avs. på detta kunna dragas. Schrevelius CivPr. 258 (1853). SvFinLagt. (1883). Östergren (1929).
c) [jfr t. indirekte frage, indirekter fragesatz] språkv. i uttr. indirekt fråga, frågesats o. d., gm bisats uttryckt fråga l. frågesats; indirekt anföring l. tal o. d., refererande i berättelseform av vad ngn sagt l. tänkt. Schiller SvSpr. 53 (1859). Indirekt tal. LoW (1862). Indirekta frågesatser. Hagfors FolkskSpr. 2: 51 (1898). Indirekt anföring (oratio oblikva). Brate SvSpr. 131 (1898).
d) tekn.
α) i uttr. indirekt eldyta o. d., benämning på den del av eldytan på ångpannan som endast beröres av förbränningsprodukterna o. icke är utsatt för den strålande värmen från eldhärden.
β) i uttr. indirekt ånga, till kokning o. d. använd ånga som icke insläppes i l. kommer i direkt beröring med den vätska o. d. som skall uppvärmas. Frykholm Ångm. 76 (1881). TT 1895, K. s. 23.
e) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i sht nat.-ekon. o. kam. om skatt som icke direkt uttages av den slutlige skattdragaren, utan i form av tull, accis, licens, monopol o. d. pålägges producent, importör l. försäljare, som i sin tur avvälter den på konsumenterna medelst höjda priser; produktionsskatt, omsättningsskatt. Indirekt beskattning, indirekta skatter. Indirecte utlagor. AdP 1789, s. 804. Heckscher EoH 115 (1922).
f) statsv. i uttr. indirekt val o. d., val förrättat av ett begränsat antal valmän l. elektorer vilka själva för detta ändamål utsetts av en större kår av valberättigade. Schulthess (1885). Reuterskiöld Grundlag. 434 (1925).
g) [jfr t. indirektes objekt, eng. indirect object, fr. régime indirect] språkv. i uttr. indirekt objekt, objekt som icke betecknar det omedelbara föremålet för den i verbet uttryckta handlingen, utan den l. det åt vilken (vilket) ngt gives l. är ämnat l. till förmån för vilken (vilket) ngt göres l. sker l. för vilken (vilket) verbets handling har betydelse o. d., medelbart objekt, dativobjekt. Sundén SvSpr. 162 (1882).
Spoiler title
Spoiler content